”Det där har jag visserligen skrivit, men jag vet inte vad det betyder. Kanske kan ni förklara det för mig?” (Gustav Meyrink i samtal med Gershom Scholem, sidan 155)
Det är Gershom Scholems tid nu. Svenska översättningar av honom i bokform han lyst med sin frånvaro, bortsett från Den judiska mystiken som Brutus Östling utgav 1992 i översättning av Joachim Retzlaff. Men så sent som i fjol utkom hans fantastiska berättelse Walter Benjamin – historien om en vänskap på h:ström förlag i översättning av Christian Nilsson, och med inledning av Gustav Sjöberg. Vi är med andra ord rikt lönade nu.
För att återknyta till det inledande citatet med Gustav Meyrinks ord: judisk mystik upptog Scholem i hela hans liv och kom att påverka hela generationer av judiska och icke-judiska intellektuella i deras sökande. Hans studie av den judiska, mystika traditionen var så betydelsefull att man nästan kan kalla den en egen genre och idétradition. Den präglar utifrån hans djupa förtrogenhet, hans hängivenhet och det stora allvar som var hans personlighet. Också det som inte rationellt kan förklaras, kan både studeras och analyseras, och i det är inte minst Meyrinks ord relevanta. Det var för övrigt han som skrev den legendariska boken om Golem. Den utkom 1915 och satte ord på en myt betydligt äldre än så, den om lerfiguren man kunde blåsa liv i och få att utföra såväl onda som goda handlingar. Det som föregår i Prag tycks alltjämt vara vid liv, inte minst till gagn för turismen.
Särskilt antijudiskt angripen blev han inte under skolåren, mer då för sina "utstående öron", som han skriver. Däremot blev han tidigt känd som antikrigsmänniska, redan i tonåren, och han talar om Buber som en av krigets aktivister, och vill därför lämna för Palestina, "om vi skulle överleva kriget". Att Scholem blev utkastad från skolan bekymrade nog mest fadern som ville skicka honom till Stettin som lärling hos en Heringsbändiger (sillstrypare, Berlindialekt för specerihandlare). Någon sillstrypare blev han aldrig, däremot kom han att utveckla ett starkt intresse för matematik. Faderns ogillande yttrade sig bland annat i ord som "Min herr son ägnar sig åt brödlösa konster man inte kan försörja sig på." Detta, skriver Scholem, var "min fars inställning då han avled 1925, ett fåtal månader innan jag i Jerusalem fick en professur i dessa judiska brödlösa konster."
Från Berlin till Jerusalem är en självbiografisk bok som berättar om åren då han var barn, tonåring och ung vuxen, från 1897 till 1925, och tar oss till platser som Berlin, München och Jerusalem, bland många andra.
Som livsberättelse är den unik, både stil- och innehållsmässigt. Scholem har en anmärkningsvärt distanserad syn på sig själv, på sin familj och uppväxtmiljö och intressantast av allt, på den judiska traditionen både som teologi och idé. Hans humor poppar upp där man minst anar det, och hans saklighet släpper in ljus över företeelser, individer och tidsfenomen. Till och med epokens motbjudande nazism visar han fram för vad den var: en ras-bunden ”folklighet” som fick tyskarna att med friskt mod ansluta sig till det som i sin blomning blev den europeiska judenhetens undergång och en helt kontinent förstörd av det stora krig vi vant oss att kalla Andra världskriget.
Scholem dog 1982 i Jerusalem. Då hade han sett många krig komma och gå, också utifrån Jerusalem-perspektivet. Han blev 84 år gammal.
Behöver jag ens säga att detta är en bok vars betydelse inte kan eller ska underskattas.
Förlagets text.
Gershom Scholem (1897 1982) föddes in i en tysk-judisk familj. Han blev inte bara en av de främsta forskarna inom judaistik utan grundade också den moderna forskningen kring den judiska mystiken och dess källor. Han blev som ung övertygad sionist och emigrerade till Palestina.
Från Berlin till Jerusalem beskriver hans uppväxt, ungdom och intellektuella mognadsprocess. Det är inte bara ett vittnesmål om en ung begåvnings inledande år och vänskaper (Buber, Benjamin bland andra) utan också om en tid där frågan om det gick att samtidigt vara jude och tysk kom att ställas på sin spets. Boken är en fascinerande litterär minnesteckning.
Christian Nilsson har översatt och skrivit noter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar