Foto: Astrid Nydahl |
Hur hamnade de i diktatorns knä? Längst ut till vänster och längst ut till höger har de sedan lång tid haft svårt att distansera sig från fascismens främsta arkitekt i vår tid, Putin, men också från nationella "illiberala" som Orbán i Ungern. Den beundran man visar Le Pen är högst oroväckande, eftersom hennes nya valframgång är laddad med Putin-sympatier.
Det är ingen tillfällighet att de gav och fortsatt ger sitt stöd till en figur som Trump. Den historien är så genomberättad att jag inte behöver påminna om någonting.
På vänsterkanten har vi gamla stalinister som medan kriget pågår ägnar krafterna åt att kritisera Ukraina men tiga om Putin, men också de som driver "alliansfriheten" som mediaprojekt hamnar hela tiden fel i sina bedömningar.
Är man "vänster" så angriper man möjligen USA och hittar egna fred-i-vår-tid-lösningar att föreslå. Den så kallade appeasement-politiken dog inte under andra världskriget, tvärtom har den många förespråkare just nu, från Chomsky i USA, och ut i det europeiska, politiska landskapet.
Om Sverige angrips militärt av Ryssland är jag förvissad om att våra medlöpare - quislingar! - hämtas från båda dessa läger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar