torsdag 7 januari 2016

Terrorn och tystnaden. Att stiga åt sidan och uppgå i vintervilan

Bild: Astrid Nydahl
Varje dag jag befinner mig i flödet av information påminns jag om det som hotar oss. Terrorn är fruktans moder. Terrorn är motsättningarnas och de aggressiva diskussionernas utlösare. Och ändå är det inte så enkelt. Terrorn får sitt namn av vilka mål den utövas för. Det finns terror som tycks ändamålslös, som tvingar sig på människor utan tydligt formulerade avsikter. I min livstid har vi sett sådant i tredje världen främst. Men Europa har haft sina terrorgrupper som talat utifrån perspektiv som attraherat människor.  Det vi ser nu är något annat. Islamismens terror tycks överrösta allt. Vårt förnuft drabbas av den. Våra försök att leva stillsamt drabbas av den.

Bild: Astrid Nydahl

Vid stränderna runt Ivösjön ligger nu issörjan och guppar, den formar vackra mönster i vassen och kring stenarna. Där ute hörs plötsligt inte terrorn. Tystnaden omger mig. Tystnaden skyddar. Vattnets rörelse blir ett med hjärtats. Det ges tillfälle till eftertanke.

Bild: Astrid Nydahl

Bild: Astrid Nydahl


Varje vecka borde man viga minst en dag åt tystnaden. Stänga av flödet från larmande nyhetskanaler och alarmerande fritexter. Det nya året ska inte bli ett "nyhetsår" - vad tjänar det till om en blogg med sin begränsade läsarskara återger det som var och en själv kan inhämta på närmaste nyhetssida? Istället ska tystnaden bidra till att det istället blir texter som belyser snarare än meddelar. Att belysa kan vara ett sätt att säga att analys och försök att gå djupare ska sättas framför det tröttande löpsedelsspråket. 

Alla vet att många kvinnor utsattes för sexuella övergrepp på nyårsafton, i Köln som i Kalmar. Men det behöver jag inte informera om, det är allmänt känt. Alla vet att det inte kom några asylsökande via Kastrup och Öresundsbron igår. Det är också allmänt känt. Ska jag skriva om dessa saker måste jag försöka bidra till att förstå varför det ena händer och det andra inte händer. Allt annat är meningslöst. Det vore som att blogga om att jorden är rund. Se inte detta som några nyårslöften utan mer som mål för mig själv. Vad bloggandet ska tjäna till framöver står väl också för mig klart, om inte nu så ganska snart.

Bilderna idag får tjäna som uppfordrande exempel på vårt behov av vila och tystnad. Den runda jorden fortsätter att snurra när vi vandrar utmed stranden, tysta, och när vi gör det går våra tankar till offren för terroristattacken mot Charlie Hebdo och kosherbutiken i Paris för precis ett år sedan, med läsning av Kenan Maliks text.