Svarta hål av olika sort

Foto: A. Nydahl. Tiden före de svarta inre hålen

Jag såg ett vetenskapsprogram i helgen där man bland annat diskuterade tidsbegreppet. Där hävdades det att själva begreppet tid en gång i en avlägsen framtid kommer att bli meningslöst eftersom det förflutna, nuet och det kommande utspelar sig samtidigt. Vid denna tidpunkt syns inte heller längre några stjärnor på himlen. Den är helt svart och består till stor del av svarta hål. Det som nu lyser på vår himmel kommer då att befinna sig "utanför det jordiska synfältet". Sådana program är för en amatör fyllda med abstraktioner och obegripligheter. Jag ser dem med stor behållning, inte minst för att få perspektiv på den egna bristen på kunskap. Och på det faktum att varken den ena eller andra politiska ideologin kan påverka den sortens förändring av det rent jordiska.

Under helgen och veckans inledning har jag känt hur min inre horisont blivit allt mörkare. Det är som om den befann sig bortom det mänskligt perspektivrika och uppfylldes av svarta hål. Med en sådan inre känsla sugs allt ner i de svarta hålen. Det är som om glädjen inte längre var en faktor att räkna med. Sådana dagar är tunga och meningslösa.

Jag bestämde mig för att göra julhelgen meningsfull i två handgripliga avseenden. Laddar upp med bra film och tar fram de viktigaste litterära verken jag ännu inte läst. Så får julfriden fyllas av andra människors erfarenheter och gestaltningar av livet - fyllt av mening eller meningslöshet - och mina egna svarta hål glöms bort, i alla fall under de stunderna.