+(800x743).jpg)
En bro i universum
Jag vill be läsaren föreställa sig att en tänkt
utsiktspunkt för dessa betraktelser är en bro över en å i Småland. Den bron och
den ån finns och i verkligheten. På kartan heter ån Alsterån och platsen för
bron kallas Rummehölj. Ån utvidgas här och får närmast karaktär av sjö. Jag har
otaliga gånger stannat på den bron, ibland suttit där under timmar i
stillheten, ty stilla är det; kanske rullar tio bilar över bron under en dag.
Runt om utbreder sig mader där myrhö tidigare togs tillvara som vinterfoder åt
kreaturen. Allt är inbäddat i skog. Det är en småländsk bro, belägen mitt i
universum.
Naturen
Månens vita klo skrapade horisonten. Det löper en
smärta genom naturen. Men det eviga finns där också. Det är bara vägen dit som
är brutal. Upplevelser i naturen kan hjälpa mig att bli mer rikt osäker.
En annan
tid
Allt oftare kommer den tanken för mig att det
funnits en annan tid. Jag undrar då hur den tiden har ansamlats och gjort
avtryck i marken. Hur många lager finns över den tid som kallas förhistoria?
Hur många himlar har seglat över? Hur djupt ner förs essensen av det som varit,
under asfalt, grästorv.
+(800x599).jpg)
Ljuden
De flesta ljud i naturen är inte ämnade att bli
avlyssnade av någon, i synnerhet inte av någon människa. Som barn samlade jag
snäckskal och skakade dem i en cigarrask. Jag brukade lyssna efter den ekande
tystnaden inne i snäckornas spiralvridna innandöme.
Aldrig detsamma
Förändrat, aldrig detsamma. Ibland ser jag
skillnaden från gång till gång. Främst har jag sett himlen ändra färg, från grön
till blå, till djupnande svart, lyssnat till vind och fågelröster och till det
torra ljudet av mina egna tankar. Ett mumlande har ibland hörts över
vattenytan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar