"Inte alla som vill vara fadista kan vara det/ bara för att de en
gång sjungit en fado-sång/ För att vara fadista/ måste man ha själen förankrad
i strupen" heter det i Há muito queum cante o fado (Det finns många som
sjunger fado), som är en traditionell fado corrido med text av Manuel de
Almeida (1922-1998). Jag tror att det närmaste man kan komma fadons gåta finns
i dessa ord. Sången säger också, med diktarens ord, att han är säker på att man
faktiskt kan födas till fadista, och att det, trots mängden av fado-artister
finns få som verkligen kan sjunga den.
Småborgaren som vill göra artistkarriär kan naturligtvis inte sjunga
fado. Varje försök vore ett övergrepp på de människor som burit den med möda
och av nödvändighet. Att ha valts av fadon är något helt annat än att välja
den. Inte ens bland dagens mycket framgångsrika, internationellt verksamma
fadistas, hör man något annat sägas. Fadon valde mig säger Mariza. Hon kan säga
det med en förvissning som gör också lyssnaren övertygad om att orden varken är
gripna ur luften eller uttryck för hybris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar