Nu vill jag bjuda er på ett citat ur den kommande svenska översättningen av Sándor Márais dagbok, skrivet 1984:
”Man
prisar en strävsam och pustande essäist, talar om ”hans stora
vetande”, han skriver ju om allt mellan himmel och jord. Men alltsedan
boktryckarkonsten uppfunnits är ”vetandet” ingen förtjänst – man har
bara att gå till bokhyllan, där man hittar en oöverskådlig mängd
uppslagsböcker som samlar och förklarar alla uppgifter.
Före
Gutenberg – och vilket språkområde vi än tänker på – krävde ”vetande”
ett oerhört offer, att leta upp de oundgängliga detaljkunskaperna
fordrade möda. I dag kräver ”vetande” inte längre ansträngning. Om
någon inte ”vet” det han skall föreläsa om är det bara lättja. Den
hopsamlade informationen, det som utgör ”vetandet”, är endast då en
förtjänst om allt det som författaren letar ihop ger upphov till något
nytt och originellt.
I uppslagsböckerna, som i ett otal
järnvägsvagnar, hopar sig tegelstenarna, av vilka man i dag kan välja
mellan att bygga ett fängelse eller en katedral. ”Att veta” är inte
längre svårt, att skapa nytt av detta vetande är svårt, nu också, som
det alltid varit.”
Sándor Márai: Dagbok 1984-1989 (översättning av Ervin Rosenberg ur en kommande bok).