onsdag 2 januari 2013

Anna Brodow om Black Country

Dudley Castle. Foto: Astrid Nydahl
Anna Brodow skriver idag om Black Country-boken och jag citerar här inledningen av hennes recension:
"Jag är sen på bollen i blogg- och vänskapskretsen runt Thomas Nydahl att kommentera hans bok Black Country. Fast inte senare än papperspressens skribenter; få dagstidningar har ännu recenserat den, trots det brännande och aktuella innehållet. Det torde inte minst bero på det brännande och aktuella innehållet i sig självt: en skarp kritik av multikulturalismen som politisk idé och  islamismen som ideologi ställer höga krav på stringens och förmåga att hålla tungan rätt i mun. Fallgroparna är många och risken är överhängande att stämplas som islamofob eller rasist – om  det finns något som legitimerar  eller understöder den oro som många människor känner inför stora förändringar i samhället och som gör att de kanske väljer att rösta på SD som politiskt alternativ. Det är en så överhängande risk att trampa fel eller dra fel slutsatser att jag till och med har dragit mig för att skriva det här blogginlägget. Enklast är att låta bli. Enklast är också att markera avstånd utan att egentligen diskutera vad han skriver om (bara det han inte skriver om) och avfärda Nydahls bok som ”dåligt skriven” - vilket den absolut inte är."

Uppdatering: angående recensionsexemplar av min bok till pressen, så förhåller det sig så att när lokaltidningen insisterade på att få skita ner boken, beslutade jag mig för att sända den till morgon- och kvällspressen i de tre största städerna, inga andra.

Läs också nyårsrapporten från bland annat Midlands: " In Birmingham there was a record five 999 calls every MINUTE. West Midlands Ambulance Service were out in force as party-goers swamped the streets on the busiest night of the year. Between 8pm and midnight the service received a 638 calls - a 15 per cent increase from the previous year. Between 1am and 4am, another 1,291 emergency calls came in, with crews working flat out to deal with the mayhem."

Bilderna i Daily Mail konkretiserar vad det handlar om.



2 kommentarer:

lasse sa...

Märkligt. Tomas Polvall är annars ingen vanlig slätstruken medlöpare:
http://www.nt.se/kultur/artikel.aspx?articleid=5486305

Thomas Nydahl sa...

Lasse, det där kräver en utredning av personpsykologi. Han och jag var de två första som skrev kritiskt om Sundströms bok. Men Polvall, som alltid bara vill tala om sig själv, framhäva sig själv, blev förstås irriterad över att inte få vara ensam om det.

Han medarbetar i den tidning där jag själv skrivit. Kunde han nu inte få chansen att hugga mig i ryggen när jag lämnat tidningen och dessutom hade fräckheten att skriva om samma land som han behandlat, dvs England? Jo, det kunde han. Och han tog den. Så låga människor finns det.

Jag tror ibland att han är representativ för ett skrå med låg självkänsla som måste kompenseras med ständiga angrepp på kollegor.