lördag 5 januari 2013

De oskuldsfulla och jihadismen

Darwin-statyn i födelsestaden Shrewsbury. Foto: AN
Religionskritik har inte varit särskilt kontroversiell i det moderna Europa. Många intellektuella möttes tvärtom med stor respekt då de anslöt till en idétradition och hävdade rationalitet och vetenskap som redskap mot den kristna kyrkan (Hedenius, är han bekant? Vilhelm Moberg? Bertrand Russell? Karl Marx?). Sekulariseringen blev den viktigaste processen av alla, den ledde i många samhällen fram till en process där stat och kyrka skildes åt. Fortfarande kan vi gå tillbaka till dessa viktiga röster - deras argument äger än idag giltighet.

Med islams entré som religiöst massfenomen i moderna europeiska miljöer inträffade något märkligt. Plötsligt blev den sekulära tanken kriminaliserad, föraktad, hatad. Den som kritiserade religionen islam betraktades som sjuk, som en människa med en svår fobi, och kritikerns agenda utmålades som “rasism”. Också i det stalinistiska Sovjet spärrade man in människor sedan man givit dem psykiatriska diagnoser. Fobi-anklagelsen är inte det minsta originell.

När mot slutet av 1990-talet allt fler böcker om denna religions politiska aspekter utkom var det som om de utlöst ett socialt och politiskt skred. 11 september 2001 blev i den verkliga världen det yttersta tecknet på vad islamismen (jihadismen, fundamentalismen, välj själv) stod för. I den pseudo-intellektuella världen blev det precis tvärtom.

Jag har under årens lopp beskrivits som både det ena och det andra. De senaste åren har jag både i bloggen, i mailen och i den vanliga posten fått ta emot riktiga svinhugg. Jag har lärt mig att all polemik mot dessa människor är meningslös. Bara i sällsynta fall bemöter jag dem. Utgivningen av Black Country-boken lärde mig också några viktiga läxor om skillnaden mellan fria andar och tuktade, mellan människor som läser och skriver kritiskt å ena sidan och de som skriver mot betalning i pressen å den andra.

Men det finns en annan aspekt jag också ibland berör. Jag har talat om det slags okunskap och slappt känsloladdat argumenterade som yttrat sig som “godhet”. Idag har jag genom Ken Loach film Fatherland från 1986 lärt mig ett bättre ord. Dessa människor är i själva verket de “oskuldsfulla”. Deras oskuld gör det omöjligt att resonera.

Efter terrorn och massakern i Norge är det som om de inte kan se att problematiken har mer än ett ansikte. Med folkhemsterroristen är det som om hotet från jihadismen plötsligt inte fanns. Jag vill därför säga att jag också framöver kommer att argumentera emot alla former av terror, oavsett om den är politiskt, religiöst eller nationellt motiverad. Och kritiken av religion kommer också att vara ett viktigt ämne för mig.

De människor som betraktar religion som en privatsak har jag ingen anledning att argumentera emot, men så fort de med olika tvångsmetoder eller med våld vill inlemma mig i sin sfär kommer jag högt och tydligt att säga nej. Islamismen är det största nu verksamma hotet. Vilket inte hindrar att andra dårar mördar eller placerar ut bomber. Att tala om "demonisering" är fullständigt poänglöst. Jag undrar om någon sa så om de upplysta européer som varnade för Hitler. "Demonisera inte nationalsocialisterna". Lät det så?




13 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Som skribent och poet borde du vara ganska (eller till och med mycket) känslig för ord och hur de fungerar. Tror du inte att uttrycket "godhet" kan vara blockerande för en diskussion på sansad nivå?

Thomas Nydahl sa...

Notera skillnaden mellan godhet och "godhet".

Anonym sa...

Blaise Pascal som gudsförnekare? Det var väl han som menade att "hjärtat har sina skäl, som förståndet inte fattar"?

Matti

Thomas Nydahl sa...

Matti, tänkte på det som Wiki sammanfattar så bra:

"Men de religiösa intressena driver honom sedan över till en mysticism, som alltmer avlägsnar honom från den cartesiska utgångspunkten. Oändligt över den kroppsliga verkligheten sätter han tänkandet, som förmår uppfatta den och därjämte sig själv."

Jag menar här att tänkandet är något som står högt över den religiösa fanatism med vilken t.ex. dagens islamister utmärker sig. Men håller med dig om att det var dumt av mig att bunta samman honom med de verkliga "ateisterna".

Thomas Nydahl sa...

Vid närmare eftertanke: det är nog bara förvirrande att ha med honom här, så jag tar bort. Tack Matti.

Anonym sa...

Men du kanske ändå tillåter att jag delar med mig av ett par Pascalcitat som delvis knyter an till ämnet?

"Religious sects derive more strength from their enemies than from their friends."

"Thinking too little about things makes us obstinate; thinking too much about things makes us fanatical."

(Och till sist ett som väl är svårslaget i sin modernitet.)

"A person may ask: 'What shall I do? I can make no sense of the world around me. Should I believe that I count for nothing? Or should I believe that I am God?'"

Matti

Thomas Nydahl sa...

Tack Matti, det är verkligen mycket fina citat! De har verkligen sin befogade plats här.

Björn Nilsson sa...

Ett skäl till att jag reagerade ganska ledset är att godhet (altruism) är ett centralt begrepp när man diskuterar vad som gör människan till människa. Utan godhet skulle vi inte vara människor, samhället skulle inte vara möjligt. Filosofer har pratat/skrivit om det länge (jag nämnde Francis Bacon i en bloggpost nyss). På senare år har naturvetare börjat plocka fram hårddata som visar att någon sorts godhet (altruism) finns inprogrammerad i våra hjärnor. Ibland slår den om till sin otäcka motsats, men jag tycker det är ledsamt om godhet eller "godhet" verkar användas som synonym till det som lika gärna kan kallas naivitet eller dumhet. För är det inte det du menar egentligen?

Thomas Nydahl sa...

Björn, du har förstås alldeles rätt. Naivitet är ett bättre ord i sammanhanget.

Anonym sa...

Det glädjer mig att Du nämner Ingemar Hedenius. Men när jag bläddrar i hans Helvetesläran, som ju analyserar Nya Testamentets tankevärd, blir det ju tyvärr också uppenbart att motsvarande verk, skrivet om Islams trossatser, skulle vara helt omöjligt att få publicerat i Sverige i dag. Jag befarar att det inte dröjer länge förrän vi får tillbaka hädelselagar./Arvid Bengtsson

Thomas Nydahl sa...

Arvid, jag tror du har alldeles rätt, finns mycket som pekar mot ett sådant tillstånd i riket.

Kanske borde man försöka skaffa Hedenius till sina barnbarn.

Anonym sa...

Om man nu skall slå folk i huvudet eller tankeknölen med citat:
Nietsche: "Gott och ont är blott tillfällig glidskyar."

Inbillar mig i stället att behandla andra med respekt och vördnad när så förtjänas läner en själv trygghet och lugn.
Om jag visar andra godhet för att själv erhålla godhet är då icke min godhet självgodhet, d.v.s. tillkommen för min egen skull?
Och om jag har rätt i min tes kan man kalla godhet för just naivitet
i den mån godheten betraktas som filantropi.
En tankenöt för er i dessa goda tider.
HUBERT

Cecilia sa...

Blaise Pascal - synd att ta bort honom i logikens (?) namn. Han som är en så spännande tänkare.