tisdag 22 januari 2013

Tröstad av Lillefar


»Lillefar Stalin, se på detta/ hästen stapplar, ladan svankar/ utanpå stugan, hammaren och skäran/ inuti stugan, svält och död/ En far har ätit sitt eget barn/ partimannen slår och stampar/ och skickar oss till läger i Sibirien.«

(ur en ukrainsk barnvisa) 

Hur många västerlänningar vet idag att Stalin kallades Lillefar? Den trygga, varma och trösterika famn massmördaren kunde erbjuda fick i den kommunistiska mytologin sitt rykte. Stalin - den värste av alla kommunismens despoter - skulle vara varje sovjetiskt barns kloke ålderman. Och det spred sig, snart nog var han det i varje kommunistisk organisation. Frimärket ni ser här köpte jag i Albanien 1974 (texten R.P. Shqiperise betyder Folkrepubliken Albanien). Det utgavs till minne av Stalins nittioårsdag. Varje årsdag fanns det skäl att hylla Stalin. Han var trots allt den albanske diktatorn Enver Hoxhas store mästare och förebild. Jag har nu detta Stalin-frimärke uppklistrat på hård papp och använder det som bokmärke i det viktiga, tunga verket Kommunismens svarta bok. Ingenstans passar det bättre än där.

5 kommentarer:

elina sa...

Den enda gången jag sett min mor gråta var när tidningarna kom med svarta sorgband runt en bild av Stalin och en text "vår allas gode far är död". Hon grät av lättnad.

Thomas Nydahl sa...

Elina, du gjorde mig mycket rörd med din kommentar. Tack ska du ha!

mimmimarie sa...

Det där med Lillefar är väl en äldre rysk tradition. Redan tsarerna bar denna hederstitel.

Thomas Nydahl sa...

Tack, det visste jag inte.

Cecilia sa...

Jag har i bokhyllan en bok som 'blotta anblicken' av, har förundrat mig sedan barnsben. Guldbokstäverna på den röda linneryggen är Sibirien.
Då jag kom hem från en kort men händelserik resa till Afrika 1989, så var det dags. Jag började läsa boken, som visade sig vara skriven av en amerikansk journalist, där han berättade om sin reportageresa till Sibirien. Han beskrev otrolig pappersexercis, spioner i varje gathörn, etc etc. Så kollade jag utgivningsdatum. 1898.
De var nog mer än epitetet Lillefar som ärvdes. Och konstigt vore det väl egentligen annars?