torsdag 17 januari 2013

Fattig eller bara ynklig?

Ivösjön. Foto: Astrid Nydahl
Ja, det brusar i hela mediavärlden när Janne Josefsson gjort nytt reportage. Själv mediterar jag över begreppet fattigdom. Nog vet jag vad det innebär att ha dåligt med pengar. Det vet mina barn och barnbarn också. Men vi har tak över huvudet, hela kläder och mat på bordet. Mitt yrke har givit mig ett välfyllt bibliotek som jag alltid delar med mig av i familjen. Men fattigdomsbegreppet får mig att minnas en mamma som var med på ett föräldramöte i Tollarp på 1980-talet. Hon kom till mötet körandes sin fabriksnya Volvo. Och när vi diskuterade ekonomi sa hon: "Det är så eländigt nu att jag knappt har mat att sätta på bordet."

Själv har jag 357:- på kontot idag. I just konsumismens epok - köpa nytt, köpa nytt! - är det svårt att hålla huvudet kallt. Vad är det som säger att man måste ha de senaste tekniska prylarna om man har lite pengar? Varför denna jakt på nya mobiler och i-pods? Varför denna jakt på tatueringar och hårfärg och konsumtion på kredit?

Själv klagar jag inte, eftersom jag har allt det där jag behöver. Imorgon kommer pensionspengarna, då betalar jag en räkning eller två och fyller på kylen med matvaror. Nej, jag tror inte att jag är "bättre än andra" för att jag inte klagar. Men jag har i alla fall lärt mig slå dövörat till för konsumismens predikningar och lockrop. Imorgon är det examen för min äldsta dotter som i mogen ålder blir socionom. Det jag gratulerar henne med är bättre begagnat men fint nog ändå. Allt är relativt här i världen och man behöver varken vara en upprörd Alakoski eller en frågande Josefsson för att förstå.


7 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Hel och ren - det var viktigt förr. Även inom arbetarklassen. Ronny Ambjörnsson skriver om det i förordet till "Den skötsamme arbetaren". Man fnös åt folk som "inte skötte sig". Min mor (1912-2002) berättade om det. På senare år skrattade hon åt ungdomar i moderiktiga trasiga byxor, men sedan anslog hon ofta en allvarligare ton och sa "så där såg ju stackars fattiga människor som inte kunde ta hand om sig när jag var barn". Hon växte upp med sparsamhet, tvånget att vända på varje slant, men att ändå inte se sjavig ut. När skjortkragen blev sliten slängdes inte skjortan. Hon vände på kragen, sydde fast den igen och skjortan blev som nu. Sådant görs väl knappast längre, och jag anar att denna nya attityd kan ställa till problem framöver. Världens resurser är inte oändliga, sparsamhet och aktsamhet om det vi redan har blir nödvändigt - men hur får man slit-och-slängfolket att lära sig det? Jag skulle tro att den där sparsamhetsandan, om man nu letar efter den, återfinns hos invandrare från länder där man inte har det så fett. Kanske till och med hos någon muslim? På gamla dar gjorde mor några semesterresor till utlandet och fann till sin glädje ställen där den där sparsamhetsandan levde - hon kände igen den från förr och förstod vad det handlade om. Ursäkta dessa spridda synpunkter, men jag råkar bland annat vara någon sorts ekonom ...

Thomas Nydahl sa...

Tack för det du skriver Björn, känner igen mig helt i det. Och dina "spridda synpunkter" är mycket välkomna.

Ann sa...

Jag tillhör en av dom som blev illa berörd av Janne Josefsson igår. Det finns kanske inga fattiga barn men väl fattiga föräldrar och orsaken till fattigdomen är inte det viktigaste. Jag vet hur det är att vara fattig, att inte ha råd med mer än mat, hyra och el samt den livsnödvändiga medicinen. Jag vet också hur det är att ha samma svinkalla och trasiga jacka i tio år för att barnen först och främst skulle få vinterkläder. Sedan att som förälder tvingas sägas nej till den billigaste fritidsaktivitet för barnen det tär och sliter på humöret. Jag tyckte nog att hela programmet missade något viktigt, det att de flesta inte är ute efter någon hysterisk konsumtion men kanske vill låta barnen få göra något meningsfullt under fritiden istället för att hänga på ställen av mindre bra karaktär. Jag är fattig och ägare till en dyr iphone, vilken jag inte bekostat själv utan fått i gåva och jag antar att den lyser illa i somligas ögon. Klart att det finns vuxna som inte alltid gör så smarta val och därmed orsakar en bristande ekonomi, men långt ifrån alla är där. Tänker också att oavsett hur mycket man förklarar för sina barn angående överdriven konsumtion mm så vet jag att det svider hos barnen att aldrig kunna få göra något av det kompisarna gör. Jag vet också hur skammen bor i barnen och hur de inte vill eller orkar säga som det är. Nej det finns inga fattiga barn men väl fattiga föräldrar. Jag har varit en av dom under mycket lång tid.

Thomas Nydahl sa...

Ann, på de här punkterna är vi helt överens. Men utgångspunkten var en annan, nämligen att dessa kontorshjälpare i Stockholm påstod att det finns tvåhundratusen barn som lever på svältens rand och som jämför dem med afrikanska svältkatastrof-barn. Det är groteskt och måste bemötas. Det tycker jag att Josefsson gjorde bra. Men om man själv lever fattigt är man förstås nedsänkt i det - som medvetande och undermedvetande - och som du vet är min familjs historia väldigt lik din, så jag instämmer helt i bilden du tecknar. Men jag har sedan många, många år slutat lita på alla Stockholmsprofeterna i Röda Korset och andra organisationer, vi har tillräckligt mycket kunskap om vad pengarna där uppe används till. Hur många miljoner kostade deras svält-kampanj?

Ann sa...

Det kan jag instämma i men just därför skulle kanske programmet gjorts annorlunda, det blev ganska missvisande. Jag litar ju inte heller på några som helst myndigheter eller organisationer men bilden som gick fram blev skev. Fattiga föräldrar finns ju och hur det påverkar barnen vet vi ju också. Jag hade gärna sett ett nytt program som rotar i de där organisationerna och visar vart pengarna egentligen tar vägen.

Cecilia sa...

Och jag tillhör dem som inte såg Josefsson igår... som sällan tittar på TV, men ändå har inte detta undgått mig - otroligt genomslag! Vet dock fortfarande inte vad han gjorde/sade - bara att det är åh och ah på "gammaldags" manér.
Är det internet-ringarna som sprider sig på nutidsvattnet?

Anonym sa...

Nå, ja såg programmet sent i går kväll/natt och konstaterar att JJ rört vid den heliga graalen.
Tänk om mannen skulle börja vrida och vända också på migrationsverkets bulletiner, på ledande politikers okunskap, på ppåståenden utkablade från particentralerna om behovet i världen av en generös svensk flyktingpolitik.
Varför tror man att ordet barn ständigt hamnar i vänsterns, sjuklöverns retorik?
Inbillar mig att det handlar om ett paternalistiskt förhållningssätt till svensken.
Vi är alla barn till våra politiker och journalisterna har anammat, identifierar sig med politikerna.
DDR alltså.
HUBERT