torsdag 17 januari 2013

Fattig eller bara ynklig?

Ivösjön. Foto: Astrid Nydahl
Ja, det brusar i hela mediavärlden när Janne Josefsson gjort nytt reportage. Själv mediterar jag över begreppet fattigdom. Nog vet jag vad det innebär att ha dåligt med pengar. Det vet mina barn och barnbarn också. Men vi har tak över huvudet, hela kläder och mat på bordet. Mitt yrke har givit mig ett välfyllt bibliotek som jag alltid delar med mig av i familjen. Men fattigdomsbegreppet får mig att minnas en mamma som var med på ett föräldramöte i Tollarp på 1980-talet. Hon kom till mötet körandes sin fabriksnya Volvo. Och när vi diskuterade ekonomi sa hon: "Det är så eländigt nu att jag knappt har mat att sätta på bordet."

Själv har jag 357:- på kontot idag. I just konsumismens epok - köpa nytt, köpa nytt! - är det svårt att hålla huvudet kallt. Vad är det som säger att man måste ha de senaste tekniska prylarna om man har lite pengar? Varför denna jakt på nya mobiler och i-pods? Varför denna jakt på tatueringar och hårfärg och konsumtion på kredit?

Själv klagar jag inte, eftersom jag har allt det där jag behöver. Imorgon kommer pensionspengarna, då betalar jag en räkning eller två och fyller på kylen med matvaror. Nej, jag tror inte att jag är "bättre än andra" för att jag inte klagar. Men jag har i alla fall lärt mig slå dövörat till för konsumismens predikningar och lockrop. Imorgon är det examen för min äldsta dotter som i mogen ålder blir socionom. Det jag gratulerar henne med är bättre begagnat men fint nog ändå. Allt är relativt här i världen och man behöver varken vara en upprörd Alakoski eller en frågande Josefsson för att förstå.