Varje människa föds för att dö. Kopplad till modern lever hon utan kunskap om det som ska ske sedan hon kommit ut i den oskyddade världen. Fostervattnet skiljer henne från döden. I mitt eget liv har jag sett processen ta ett litet barn, nyss så stor att han erövrat språket angrep döden honom med sådan kraft att räddningen blev omöjlig. Generationen före mig är borta sedan flera år. Föräldrar, mostrar, morbröder är sänkta i jordens mörker. Man minns dem som röster och blickar, när man sluter ögonen kan man fortfarande framkalla dem. Generationen efter mig befinner sig mitt emellan ungdom och medelålder. Deras barn får mig att skratta. Men också att gråta när jag tänker på hur kort pojkens liv blev. Om bara två veckor skulle han ha fyllt nio år. Ute i den oskyddade världen förlorade han.Bild: Ulrika W.
