Farfar och far - från ett ölsjapp i Malmö till Kroatiens kust.

Min farfar Hans Nydahl, son till en dansk piga med alldeles för många barn, adopterades av en fiskarefamilj i Landskrona. Hans, och därmed min, familjehistoria är, trots många försök till klarhet, egentligen försvunnen i dimmorna och i den brandrök som svepte in Köpenhamn. De arkiv som då brann upp satte stopp för vidare efterforskningar. Nå, en del vet jag ju. Han blev frälsningssoldat, träffade min farmor Sandra på stridsskolan i Örebro, de gifte sig, fick fyra barn. Min far och min faster överlevde och blev vuxna medan deras två bröder dog av difteri respektive självmord. Farfar var målarmästare till yrket. Men vid sidan av det var han också bildkonstnär. Dessvärre har jag bara en enda målning kvar efter honom. Däremot fick jag för några år sedan denna bild av min faster. Farfar Hans hade för mycket länge sedan gjort denna väggmålning (klicka på bilden) på ett ölcafé vid Värnhemstorget i Malmö. Sjappet är borta sedan länge och väggmålningen bortslipad. Vem kunde ana att jag skulle få se detta, som jag i hela mitt Malmöliv svävat i okunskap om.

Omslag till pappas sorge- och minnesbok om förlusten av Jugoslavien. Den mångnationella tragedi som drabbade landet blev också för många av dess vänner världen över en förlust och en tragedi.

*

Pappa blev fast i reklambranschen till långt fram i sitt liv, först på Solidar vid Folkets park i Malmö. Solidar var väl flaggskeppet i den kooperativa rörelsen på den tiden, men ersattes snart av varuhus som Domus och Konsum. Från Solidar kom pappa till Malmströms herrekipering som på den tiden hade en fin dekorationsateljé för de egna butikerna. Där blev pappa Gösta chef och fortsatte vara det tills han havererade på 1960-talet, ordinerades Jugoslavienresor och en uppgörelse med det abstrakta måleriet. Hans läkare gissade rätt, pappa blev en helt annan konstnär och människa. Nu var det Kroatiens landskap och människor han avbildade från sina vistelser i olika samhällen utmed kusten. Efter det försörjde han sig på sitt måleri och hade många separatutställningar både i Sverige och utomlands (mest minnesvärt för mig som barn var hans utställning på Galleri Gammelstrand i Köpenhamn).

Berättelsen om Fikreta (bilden) i Bosnien. Klicka på texten nedan och läs.

Något av det sista jag gjorde för att visa min pappa respekt var att ge ut en bok där han samlat minnen och bilder från sina Jugoslavien-år. Där fanns också taggen i hans liv. Under brinnande krig besökte han Kroatien och fick se barnhemmet där han brukade arbeta frivilligt med konstundervisning, sönderskjutet och jämnat med marken. Det var i Karlovac. När pappa frågade vad som hänt med barnhemmets föreståndare fick han svaret han aldrig hämtade sig ifrån. Föreståndaren var “snajper”, det vill säga krypskytt på något av taken.

Pappa undervisar på barnhemmet i Karlovac. 1970-tal med obligatorisk Tito.

Några av pappas stora oljemålningar av kroatisk natur, dessvärre endast tryckta i svartvitt.

Pappa avled den 12 juni 2008, på sitt 83:e levnadsår, samma dag som Alfons, mitt barnbarn, har sin födelsedag, och just den 12 juni 2008 skulle ha fyllt sex år.