Anders Wikström 71 år - en vänskap

Anders Wikström på Holmen. Privat familjefoto

 

Ack, så tungt det blir i bröstet. Jag tänker på min mycket käre vän i södra Finland, Anders Wikström som skulle ha fyllt 71 i morgon, lördag.

 

Hur är det möjligt att vi blev så nära vänner, vi som inte ens hade träffats? Personkemi? Åh nej, så kan det inte vara. Eller kan det vara så?

 

Anders Wikström (1953 – 2023) blev en av mina allra närmaste vänner. När hans syster Ulrika berättade att han somnade in på lille-julaftons kväll 2023 fick jag det definitiva och mycket mörka beskedet att en alldeles speciell och för mig så viktig människa var borta.

 

Tre ord kom för mig. Litteraturen, filmen och Holmen. Tidigt i vår bekantskap fick jag lära mig om roddturerna till och vistelserna på Kalvholmen, Holmen.

 

Det var mest i det vardagliga, digitala samtalet vi möttes. Anders var, som jag själv, en politisk människa i den betydelsen att vi varje vaken minut brydde oss om vad som skedde i den politisk världen. Både i våra egna två länder och i omvärlden. Putins militära våldtäkt på Ukraina stod ofta i centrum för våra samtal.

 

Så civil tjänsteman på Fiskars han var, fanns det andra livet alltid där. I filmer av högsta kvalitet befann sig Anders i andra kulturer; i Japan, i Tyskland, Frankrike, Italien. Namn som Andrzej Wajda, Henry Cass, Akira Kurosawa, René Clément, Truffaut, Fellini, Marcel Carné, Pontecorvo, Yasujiro Ozu flimrade förbi, liksom skandinaviska regissörer.

 

De som i litteraturväg förenade oss finns alltid tillgängliga: Albert Camus, Thomas Bernhard, E.M. Cioran, Imre Kertész, Elias Canetti, Czesław Miłosz och Nietzsche också här i mitt tillfälliga, nya hem med det stympade biblioteket.

 

När jag öppnar en bok händer det inte sällan att den visar sig vara en gåva från Anders.

 

I morgon hade jag velat gratulera Anders på hans 71-årsdag. Det hade fått bli med en film tror jag bestämt. Varför inte en från Studio S, som alltid kan bjuda på något oväntat. Just det oväntade fanns alltid i de filmlådor Anders skickade hit.

 

Att Anders är saknad är en självklarhet. Men att han är saknad som en bror, en daglig vän och ett stöd i livet när det går utför måste understrykas. Jag hade ambitionen att vara just det för Anders under hans sista, svåra tid.

 

 ***

 

Till Anders syster Ulrika Wikström, de båda sönerna och barnbarnet som dansade jazzbalett för honom.

 

Anders med sonen Fredrik på Holmen