Varför bygga en galleria och inte förse den med sittplatser?

Mobilfoto: A.N.(Glasögonen jag bär på bilden har bara ett glas. Och läsglasögon har jag inga efter operationerna. Om en månad ska jag tillbaka till optikern för att utprova, undersökas och få nya sådana. Dyrt med nödvändigt.)

I väntan på att butikerna skulle öppna på fredagen behövde jag sitta ner. Bänkar och stolar? Alls icke, jag satte mig i en blomkruka. Man tager vad man haver. Varför bygga en galleria och inte förse den med sittplatser? Bara ägarna vet. Jag får mest ont i ryggen, då får blomkrukorna tjäna som bänkar.

Vad behövde då handlas hem? Självklart en flaska bubbel till Nobelpris-utdelningen! Söta kakor redan hemburna. Vi firar alltid Nobel, oavsett... Ernaux är inte en favorit, men hon har sagt/skrivit kloka saker om skrivandets nödvändighet, som jag sedan femtio år känner igen mig i (och minns mitt första äktenskap med kommentarer om att "skaffa sig ett riktigt jobb").

Nu vet jag att min dysfagi gått in i ett nytt stadium. Matprodukter - bara vissa än så länge - kommer upp igen och hamnar i näsan. Snart är det dags att förvandla alla livsmedel till puréer och att förtjocka tunna drycker. Matstrupen blir sämre och sämre på det den ska göra. Och ändå har jag beställt tid hos tandläkaren för att fixa en stor plomb som fallit ut. Är det meningsfullt med tanke på de dystra framtidsutsikterna?