Att läsa Jünger är förstås ingen barnlek

 

Ernst Jünger: Det äventyrliga hjärtat. Figurer och kapriser (Bokförlaget Augusti, översättning och efterskrift av Urban Lindström)

 

”Anar du vad som försigår i det rum som vi en dag kanske kommer att falla igenom och som sträcker ut sig mellan insikten om undergången och själva undergången?”

 

Att läsa Jünger är förstås ingen barnlek. Det är tvärtom uppfordrande och kräver eftertanke och tålamod. Ibland är det – nej, inte lätt men mindre svårt. Som Skogsvandring - en av mina verkliga favoriter -  eller I stålstormen som blev en klassiker om första världskrigets helvete, baserad på hans dagböcker.

 

Nu läser jag således Det äventyrliga hjärtat i en fin och stilsäker översättning av Urban Lindström.

 

Jünger skriver: ”frisören tar hand om skägget, politisk åsikt delar han med den som han just rakar”. Det är sådana passager som får mig att le under läsningen. Alla vet ju att frisören är opportunist av yrkesskäl. Men alla de andra opportunisterna då, vilka skäl har de för sin inställsamhet?

 

Urban Lindström skriver att Jünger ”fångade en ny människotyp och konturerna av ett radikalt annorlunda samhälle”, som ”1929 koncentrerades i en upprorisk och märklig bok”. Just den jag läser, och ändå inte.

 

1938 gav han nämligen ut en reviderad version. I den saknas de självbiografiska passagerna, och den bjuder mer på drömbilder och ”magiskt realistiska novellskisser.”

 

Sist i sitt efterord skriver Lindström, att denna utgåva kan läsas som ”en drömsk självuppgörelse och en andlig motståndsattityd mot teknikens perfektion och den ständigt ökande automatiseringen av världen.”

Jag kan uppriktigt rekommendera läsning av den här boken, inte minst nu när jul-konsumismens penning-helvete har släppts lös.