Ansluten till saken eller fri?

Östersjökusten 13 mars. Foto: Astrid Nydahl

När Cioran säger "Jag känner en lättnad inte olik orgasmen vid tanken på att jag aldrig mer kommer att ansluta mig till en sak" är det lättare än annars att påstå att man själv kunde ha fällt orden. Att ansluta sig vore detsamma som att sälja den inre frihet som är nödvändig för allt tänkande och skapande.

Jag låg på soffan igår och läste lite texter skapade för att läsaren skulle ansluta sig. Dessa texter är lika lätta att genomskåda som om man läste dem tryckta på glas. Orden faller sönder i samma ögonblick man ser bluffen. Den ryska statspropagandan fäller inte bara små människor. Också de som gör anspråk på eget tänkande ansluter sig, eftersom de då slipper ta risken att bli anklagade för att gå någon annan makts ärenden. Men det är just ärenden de går, i samma stund som de överför propagandan till sitt eget språk och sina egna låtsade argument. Vi lever inte längre i förtidskrig. Vi lever alldeles konkret i krigstid. De skenbart små krigen riskerar att bli stora. Oavsett vem som viftar med frihetsfanan kommer jag att förbehålla mig rätten att tacka nej.