Georg August Wallin. Skrifter 5. Norra Arabiska halvön och Persien 1847-1849 (Utgivare: Kaj Öhrnberg, Patricia Berg och Kira Pihlflyckt, Svenska Litteratursällskapet i Finland/ Bokförlaget Atlantis)

”Men i det heta Baghdad tyckte jag äfven Lapplands köld vore välkommen” (ur brev 15/4-1849)

 

Den imponerande utgivningen av Georg August Wallins skrifter har nu nått fram till det femte bandet. Tidsmässigt befinner utgivningen sig åren 1847 – 1849 och utspelar sig vid Norra Arabiska halvön och i Persien.

Därmed talar vi om en epok då det stormade i Persien (dagens Iran) och en rad uppror ägde rum. Kaj Öhrnberg har skrivit en inledande instruktiv text om den arabiska erövringen av Persien (630 - 640-talen) och den utveckling som ägt rum sedan de erövrade perserna. Först runt år 1000 antas hela befolkningen ha islamiserats, men som Öhrnberg skriver, ”landet är det enda av den första arabiska expansionsvågens erövringar som inte arabiseras.” Han citerar Willy Kyrklund som skrev: 

”När den invaderande arabiskan brakade ihop med den sasanidiska persiskan, pehlevi, följde på kraschen en trehundraårig tystnad. Ur denna tystnad uppstod på niohundratalet nypersiskan, enkel, smidig, mycket ljuv, mycket underbar.”

Detta femte band innehåller Wallins samtliga kända brev från 8 oktober 1847 fram till 12 juni 1849. Till det har lagts fem brev från Gabriel Geitlin till Wallin. Därtill kommer i hela utgivningen också dagböckerna, men då Wallin under hela den period som band 5 omfattar befann sig på resande fot skrev han istället dagsnotiser ”på svenska med arabisk skrift.”

Man bör också notera att Wallin använde sig av fyra alfabet: det latinska, det arabiska, det kyrilliska och det grekiska.

Edwin Lord Weeks: A Persian Cafe

 Ur ett brev Wallin skrev till Geitlin i Bagdad den 2 augusti 1848 citerar jag:

”Vid caffet, som härpå förtärdes upphörde ej de mättade Beduinerne att prisa mig och min frikostighet, som mättat dem med kött, hvilket de ej smakat på månadtal och att önska mig lycka och framgång på den resa jag förehade (…) Jag fröjdade mig att åter vara i öknen i bland dess okonstlade barn och lugn som ett barn sof jag min natt utan tankar och utan drömmar om de långa resa, som förestod mig. Dock loppor och ohyra påminte mig att jag ännu var vära en stad. Följande dagen skulle vi bryta upp med en karawan af Towara beduiner, som förde stenkål till Suez för Engelska ångfartygets räkning. Det är eget hos allt folk i dessa länder att de ej gärna gå en väg ensamme, äfven om inte är att frukta: de vilja ovillkorligen ha sällskap, och det är inte som Araben så fruktar som ensamheten.”

Detta korta citat pekar på en rad olika typer av iakttagelser som Wallin gör. Utöver att gärna framhäva sina personliga egenskaper gör han noteringar om människor i de lokalbefolkningar han möter, och därtill slinker det med en bisats som skvallrar om att också Europa är närvarande i bilden. Över huvud taget är Wallins brevtexter så späckade de kan bli av antropologiskt material att de kan läsas som både studier och rapporter från en resa. Han forskar om språkliga dialekter, om väderlek, geografi, etnografi. Rikedomen i texterna är så stor att man får läsa i ungefär samma takt som man kan anta att det tog Wallin att skriva dem för hand. Han använde arabisk skrift för att inte röja sin svenskhet.

Vill man – och i mitt eget fall sker det numera ofta – för en dag eller en vecka stiga ut ur den nyhetsflod som väller fram i vårt land, också när det gäller litteratur, ska man inte tveka inför Wallins skrifter. De är inte minst intressanta som ett djupgående och fascinerande exempel på vad som sker när en bildad västerlänning utsätter sig för en annan kultur på vardagsplanet. Wallin är forskaren och skildraren på just den nivån. För honom är öknen viktigare än aulan, i varje fall i detta arbete. Folkmassan en viktigare källa och resandet på befolkningens egna villkor förutsättningen för en uppriktig och saklig framställning. Wallin finns där kamelerna finns, han finns bland fattiga och bland välbeställda, han sitter ner, lyssnar, ser sig omkring och antecknar. Hans brev och anteckningsböcker är därför en rik källa till kunskap om en del av världen som idag spelar så stor roll för skeendet. Den arabiska våren som såg så hoppingivande ut har förbytts i inbördeskrig, förstörelse, terrorism. Att läsa sig bakåt är också ett sätt att försöka förstå sin egen samtid. Wallins skrifter erbjuder en rikedom av iakttagelser och kunskap. 

Texterna om de fyra föregående banden finns här i bloggen.