lördag 1 mars 2014

Ur Miguel Torga: Inre frihet. Dagböcker

Jag saxar några små rader ur Torgas förnämliga dagböcker. Hos mig väcker de ständigt eftertanke kring individen och massan.

"Coimbra 4 november 1965. Ännu ett manifest. Nu har vi hållit på i fyrtio år att skänka polisen våra autografer."

"Coimbra 25 april 1974. Militärkupp. Det var väl inte mycket mer att vänta av militärer? Under de senaste femtio årens förnedring här i landet har de arresterat och anklagat oss, fängslat oss och med bajonetternas hjälp säkrat makten åt tyranner. Vem kan glömma sådant? Men för all del, hur som helst är det ett steg. Bara vi nu inte får se parader i all framtid..."

"Coimbra 6 maj 1974. Revolutionen fortsätter och alla har bråttom att stämpla in."

"Coimbra 29 april 1986. Explosion i ett ryskt kärnkraftverk (...) Det första stora tecknet på den apokalyps som väntar oss."

"Coimbra 30 april 1986. Katastrofen i Tjernobyl igår skakar om hela min tankevärld. Samtidigt har min blick fått vila på en samling kakel i Hertigen av Óbidos gamla palats, och skogen av stillastående lyftkranar i Lissabons övergivna hamn kom mitt gamla portugisiska hjärta att blöda."

Citaten hämtade ur Miguel Torga: Inre frihet. Dagböcker 1933 - 1987 (Fabians förlag, översättning av Arne Lundgren).

3 kommentarer:

annannan sa...

En mycket fin bok, det. Det är bara ett litet utdrag ur dagböckerna som i original är 16 volymer, som du kanske vet. Nästa gång jag ser dem till salu på någon bokmarknad ska jag köpa. Om jag får leva länge hinner jag kanske med att läsa dem.

Thomas Nydahl sa...

Ja du Anna, jag är mycket medveten om detta. Jag tjatade på Arne Lundgren att han skulle översätta mer, men han var för gammal för det (han är död sedan ett par år). Jag har annat av Torga, bland annat noveller, men han är skamligt orepresenterad i svenskspråkiga översättningar. Inre frihet är en av dessa böcker jag aldrig skulle skilja mig från. Om du köper alla 16 volymerna kanske du kan göra ett nytt urval så småningom? Det skulle vara mycket välkommet!

annannan sa...

Det där vore en dröm, faktiskt. En dag kanske jag har etablerat mig tillräckligt för att våga ta ett frihalvår och ägna mig åt något helt annat än det jag gör. Och varför inte detta!