En svensk pöbelsvans som kallar sig Swedish Defence League

Idag kan vi ta del av domen mot Kamil Ryba:

"Kamil Ryba, ledare för högerextremistgruppen Swedish Defence League (SDL), har besökt GT-redaktionen i Göteborg vid två tillfällen och högljutt riktat kritik mot tidningens journalistik om näthat."

Nå, det är väl inte precis "kritik" det handlat om. Det har handlat om handgripliga, verbala och våldsladdade hot. Det är en i alla avseenden bra dom, en dom man måste applådera. Han döms till fängelse i sex månader. Vad är problemet? Problemet är att English Defence League har en svensk pöbelsvans som kallar sig Swedish Defence League. I spetsen för denna organisation står en man som varken drar sig för att använda våldsretorik eller att visa sina vapen på Facebook. Han går in på kontoret hos en svensk dagstidning och hotar den vid två tillfällen med våldshandlingar. Han tycks inte begripa att det är just den sortens handlingar som måste bekämpas, fördömas och på alla tänkbara sätt avvisas. Ryba är verkligen en extremist. Han är verkligen ett hot mot det fria ordet. Innebär det att jag försvaras Expressens journalistik. Rakt tvärtom. Jag lämnade Kvällsposten/Expressen för många år sedan, just i protest mot den rännstens-journalistik som bedrivs där. När det gäller yttrande- och tryckfrihet är min inställning principiell: ingenting, varken hot, våld eller lagstiftning får leda till att den beskärs eller avskaffas. Ryba är uppenbarligen av en annan åsikt. Han tycks mena att hot går hem. Nu har domen fallit och jag hoppas att den innebär att andra människor som eventuellt engagerat sig i Swedish Defence League förstår att det är hög tid att lämna och deklarera ett avståndstagande. Kommer det att ske? Jag hoppas, men tvivlar.

Den 27 mars 2013 skrev jag här i bloggen om Rybas vapenskryt.

Intressant att notera är att många antijihadisters älsklingssida Exponerat skriver:

"Tänk vad en Koran och en en så kallad ”kukhri-kniv” kan ställa till det."

och därmed gör sig skyldiga till en bagatellisering av brottet. Jag tror att det i grund och botten handlar om att denna krets aldrig skulle godta brottsrubriceringen som lyder 

"brott mot medborgerlig frihet."

Jag delar den uppfattningen, det handlar om ett brott mot vår kollektiva, medborgerliga frihet. Men jag vill också ta tillfället i akt och påpeka att varje islamistiskt hot mot enskilda individer, institutioner, press och andra ska betraktas just så. Det är vår medborgerliga frihet som äventyras av de politiska och religiösa dårarna som tror att hot och våld kan diktera villkoren för våra liv.