Foto: A.N. |
Under fredagsförmiddagen kommer lastbilen med en pall böcker från Lettland. Ja, det är min nya bok. Packandet kommer att ske under lördagen. I början av nästa vecka börjar utskicket. Först till er som förhandsbeställt och betalt. Sedan till övriga, nytillkomna beställare som betalt (ni som beställt men inte överfört några pengar får vänta). I vanlig ordning går det ut ett antal böcker som friexemplar till kollegor och nära vänner, liksom familjen förstås. Men jag skickar inte ut ett enda recensionsexemplar. Inte heller till Bibliotekstjänst. Jag har sedan ett par år lärt mig läxan allt bättre. Mina läsare återkommer vid varje ny bokutgivning. Det räcker länge för mig. Ja, det är just det som motiverar och driver mig.
Under söndagen tar jag första barnbarnstrippen med lite små julklappar. De får förstås inte öppnas förrän på julafton. Innan dess ska jag ha gjort två likadana tripper till, så har alla sina små paket med tomtar på. Plötsligt slår mig tanken: får man lov att ha tomtemotiv på omslagspappret? Får man lov att ha änglar hängande i granen? Är Bachs juloratorium fortfarande tillåtet? Vilka straff är det på risgrötsförtäring? Jag tar chansen och undervisar mina barnbarn om svunna tiders traditioner och hoppas att de för dem vidare, om så det ska ske i lönndom.
4 kommentarer:
Idag var min dotter på besök i kyrkan med sin skolklass. Tror t o m de skulle få se julkrubban. Det känns fint att kulturarvet trots allt tycks gå vidare. Även i dessa dar!
Man skyller ofta den här julpaniken på muslimer men personligen tror jag nog den till största delen emanerar från svenska vuxna ateister och s k humanister som mår dåligt om deras barn får se och höra ett kristet juloratorium.
För att själva må bra och visa hur fördomsfria och toleranta de är så protesterar de mot den kristna jultraditionen genom att hålla barnen hemma.
Helt sant Lasse O.
Jag minns att jag hörde ett reportage på radion för några år sedan där muslimska barn och ungdomar tyckte om att vara i kyrkan och tyckte det var "mysigt med stearindoften".
Det är som så ofta den politiskt korrekta ängsliga medelklassen som i sin godhetsiver och salongsradikalism ställer till helt onödig debatt.
Själv bryr jag mig inte om julen i sig; men jag bryr mig mycket om fåglarna. De sjunger i kör utanför. Lycka!
Kulturarvet går vidare, om man bryr sig om vad det egentligen innebär - och inte om vad det... ser ut som?
För det är nog vad det ser ut som, nog mest en förledande... variant av det tråkiga; det marknadföringsmässigt... kortsiktiga?
Gud bevare oss. Eller t o m vi själva?
Skicka en kommentar