söndag 7 april 2013

Adrienne Rich: The Tourist and the Town

Adrienne Rich som ung. Bilden härifrån.
För BTJ:s räkning läser jag en kommande roman av Michelle de Kretser: Questions of Travel (som utges i maj av Little, Brown and Company), och fann där ett citat som förbryllade mig: To work and suffer is to be at home. All else is scenery… från Adrienne Rich “The tourist and the Town”. Vem denna Rich var hade jag inte en aning om, så jag fick googla och fann då hela den dikt citatet är hämtat från.

 The Tourist and the Town

Those clarities detached us, gave us form,
Made us like architecture.  Now no more
Bemused by local mist, our edges blurred,
We knew where we began and ended.  There
We were the companile and the dome
Alive and separate in that bell-struck air,
Climate whose light reformed our random line,
Edged our intent and sharpened our desire.
Could it always be so: a week of sunlight,
Walks with a guidebook picking out our way
Through verbs and ruins, yet finding after all
The promised vista, once! - The light has changed
Before we can make it ours.  We have no choice
We are only tourists under that blue sky,
Reading the posters on the station wall:
Come, take a walking-trip through happiness.
There is a mystery that floats between
The tourist and the town.  Imagination
Estranges it from her.  She need not suffer
Or die here.  It is none of her affair,
Its calm heroic vistas make no claim.
Her bargains with disaster have been sealed
In another country.  Here she goes untouched,
And this is alienation.  Only sometimes,
In certain towns she opens certain letters
Forwarded on from bitter origins,
That send her walking, sick and haunted, through
Mysterious and ordinary streets
That are no more than streets to walk and walk --
And then the tourist and the town are one.
To walk and suffer is to be at home.
All else is scenery: the Rathaus fountain,
The skaters in the sunset on the lake
At Salzberg, or emerging after snow,
The singular clear stars of Castellane.
To work and suffer is to come to know
The angles of a room, light in a square,
As convalescents learn the face of one
Who has watched beside them.  Yours now, every street.
The noonday swarm across the bridge, the bells
Bruising the air above the crowded roofs,
The avenue of chestnut trees, the road
To the post-office.  Once upon a time
All these for you were fiction.  Now, made free
You live among them.  Your breath is on this air,
And you are theirs and of their mystery.

 Från Adrienne Rich: "The Diamond Cutters"

Adrienne Cecile Rich (May 16, 1929 – March 27, 2012)


6 kommentarer:

Bengt O. sa...

Litet Eliot, va'? (Skall det f.ö. vara "intent"eller "internet" i texten?)

Men fint.

Anonym sa...

Det är första gången jag kommenterar på denna eminenta blog.

Jag ber om ursäkt att jag är ofin nog att komma med en lite kritisk anmärkning. Citatet från dikten ska väl lyda "to walk and suffer" i stället för "work and..."

En småsak,kan man nog säga.
Men i alla fall. Ta inte illa upp.

Anonym sa...

Hoppsan,nu ser jag att "work and suffer" förekommer längre ner, men med fortsättningen: "..is to come to know"

Walk och work kan naturligtvis vara närbesläktade rent poetiskt.

Thomas Nydahl sa...

Tack Bengt, har ändrat (tog dikten rakt av från en nätsida och trodde, dumt nog att allt var korrekt) till intent.

Anonym, tack för kommentar men det ska vara work.

På återhörande!

Anonym sa...

Väldigt fin dikt.

En sådan som lockar till mer
läsning.

Gabrielle Björnstrand sa...

Ja, vilken härlig vid bild av det där att komma ut och in i en stad, bort och hem, lämna, slås sig ut ur, alltihop känns igen. Utom möjligen ordet suffer - i det sammanhanget.

Har ingen aning om vem hon är. Måste forska (aka googla). Hej!