söndag 28 april 2013

Knausgård säger emot Arnstad

I den gamla norska maoistiska dagstidningen Klassekampen (där jag själv var flitig skribent fram till 1979), numera allmänvänster, intervjuar man författaren Karl Ove Knausgård, numera gift och bosatt i Skåne, om vår meste "fascismhistoriker" Henrik Arnstad. Knausgård skräder inte orden efter att Arnstad den gångna veckan hostat ur sig den märkvärdigaste av teorier, den att norrmän skulle vara "mer mottagliga" för fascistiska idéer än andra nordiska folk. "Denne uka sa han til Klassekampen at Norge er preget av en ekstrem nasjonalisme - og er derfor spesielt mottakelig for fascistiske ideer." Knausgård:
"Det hjelper ikke å si at 17. mai handler om selvstendighet og frigjøring, og at dagen har med motstand mot undertrykkelse og okkupasjon å gjøre. Alt Arnstad ser, er flagg, og flagg er for ham nasjonalsymbol. Nasjonalsymbol er nasjonalisme og nasjonalisme er fascisme."
Och detta:
"I en artikkel (i Aftonbladet, min anmärkning) ble det hevdet at nynorskbevegelsen hadde fascistiske overtoner, i en annen ble det hevdet at den norske skikulturen var fascistisk. Og nå sier altså Arnstad at hele den norske kulturen har fascistiske overtoner. Alle som kjenner den norske kulturen vet at dette er fullstendig over stokk og stein."
Vidare:
"Hva er den norske nasjonalismen? Hvor finnes den? Er det vifting med flagg 17. mai? Er det bunadene på konfirmasjonen? Er det alle avissidene om skigull? Det første er en selvstendighetsmarkering, det andre er tradisjon, det tredje er patriotisme. Er 4. juli i USA nasjonalistisk, les: fascistisk?"

Jag rekommenderar läsning av hela artikeln. Knausgård lyckas - och artikeln i sin helhet lyckas - sätta fingrarna på hur sjukt det svenska debattklimatet är. Han säger många intressanta saker. Och som bekant ser man ett samhälle tydligare om man kommer utifrån. Från Norge till exempel.

3 kommentarer:

Sixten Andréasson sa...

Över huvud taget är det fel att som det ofta hävdas att de fascistiska projekten berodde på nationalism. Att försvara sitt land, sin egen nation är helt naturligt,skilt från att bli chauvinist och se ner på andra folk och nationer. Vi har ju facit: NSDAP, där N stod för NATIONALISTISKA socialistiska tyska arbetarpartiet ledde vid makten 1945 till den tyska nationens punkt noll. Därför att Partiets politik syftade till något annat - storkapitalets revansch för nederlaget i första världskriget

Svensson sa...

Sverige är, som Knausgård antyder, väldigt extremt. Debatten är mycket öppnare i Norge och Danmark.

Själv beklagar jag inte detta. Tvärtom, jag tycker det är ganska härligt...! Jag menar, visst vill även jag ha en fri och öppen debatt som betonar tro och tradition och som befordrar spontanitet och kreativitet. Så är det ju inte idag. Men denna "alla till höger om moderaterna ska fasciststämplas" - den är på sätt och viss inspirerande i all sin idioti. Vill eliten sätta peststämpel på mig, OK, bring it on.

Man måste gilla läget. Att bli sedd som kontroversiell är bara bra för marknadsföringen. Se på Knausgård, han är bara marginellt radikal i sin romansvit men trots det ses han som något högerspöke. Rent löjligt. Men han kör ju själv på den stilen med boktiteln ("Min kamp") så han vet nog vad han gör.

Bless was it that dawn to be alive, but to be young was very heaven... (Wordsworth). PK-regimen kommer att falla inom de närmsta åren. Och om man under denna förfallsperiod kan inta vissa kommandohöjder att betrakta skådespelet från, desto bättre. Vill eliten stämpla en som "fara för demokratin", desto bättre: desto högre profil får man. Det värsta är som bekant att hängas i tysthet - och risken för det är liten i det brännbara, lättretade klimat vi lever i.

Thomas Nydahl sa...

Svensson, du har rätt i mycket av det du skriver här. Och jag försöker efter bästa förmåga anpassa mig till tanken att det är bättre att vara ökänd än att vara en icke-existerande människa. Peststämpeln? Ja, kanske rentav den.