tisdag 23 april 2013

Mitt i en brottsvåg

Ekenabben vid Hammarsjön, alldeles i närheten av vårt hem. Foto: AN
I mina trakter reser nu de mobila rån- och inbrottsgängen runt. Deras aktivitet är stor och polisen har hittills inte gripit någon. Igår sökte de av min bit av byn med hund och letade gärningsmän på varenda liten grusväg. Lite senare på dagen upptäckte vi kraftiga brytmärken på vår ytterdörr och idag uppmanades jag att göra en polisanmälan. Inom mindre än en halvtimme kom en patrull ut här. Två vänliga och förtjusande kvinnliga poliser. Det jag lärde mig? Att polisen är bättre än sitt rykte i situationer som denna. Jag blev bemött med respekt och de tog inbrottsförsöket på största allvar. De försäkrade att det är deras ambition att alltid åka ut på den här typen av händelser.

Det känns oroligt att veta att man nästan fick besök inomhus av dessa kriminella gäng, kanske natten till igår, och jag lyssnar lite extra noga på eventuella ljud från hallen. Men poliserna menade att det är föga troligt att de kommer tillbaka just till den här byn, de betar av samhälle efter samhälle här i Skåne innan de återvänder med färjorna till Baltikum, Polen eller Tyskland med välfyllda bilar. Fri rörlighet och öppna gränser är honnörsorden. Efter alla förtvivlade gamla människor jag sett här i trakten, sedan de rånats utanför banken eller i sina hem, och efter helgens alla skimmade bankautomater i centrum frågar jag mig ändå om det finns en gräns där människor tröttnar på situationen. Senaste opinionsundersökningen ger SD 16% här i Skåne. Också jag, som aldrig skulle lägga en röst på ett nationalistiskt parti, förstår varför människor kan tänka sig att göra det. Men vi ger oss inte. Vi är inte skit.


5 kommentarer:

Lasse O sa...

Att rösta på SD är nog ingen långsiktigt bra lösning men kan kanske förmå beslutsfattarna inom politiken, media och Expo att förstå att många människor är oroliga och känner sig otrygga i det nya gränslösa samhället.
Vi kan bara hoppas att de börjar överväga konkreta åtgärder men risken är stor att man istället drar igång nya uppfostringskampanjer av typen "okunskap föder fördomar", "bekämpa rasismen", "rör inte min kompis", för att bara nämna några.

Kampanjer är förhållandevis billiga och är betydelsefulla för de troende men har tyvärr samma dåliga genomslag som "vänliga veckan" hade förr i tiden.

Anonym sa...

Jag röstar på SD, och jag blev nyligen också medlem i partiet. Det är ju det enda politiska parti som faktiskt vågar säga som det är, och som har en vettig politik på invandringsområdet. Jag är fullt medveten om att kanske inte ens ett starkt växande SD får något politiskt inflytande, men som Arnstberg & Sandelin skriver i förordet till sin bok: Vi gjorde i alla fall vad vi kunde./Arvid Bengtsson

Thomas Nydahl sa...

Arvid, jag förstår din synpunkt och tycker inte att den är det minsta konstig. Dessutom delar jag Arnstbergs och Sandelins tanke. Det lilla jag kan göra själv är att skriva och det gör jag varje dag. Uppenbarligen till gagn för många eftersom bloggens läsare blir alltfler för varje vecka som går.

Lasse O, jag tror du har rätt i att kampanjerna ter sig självklarare för den politiska klassen än de konkreta åtgärder som kunde få människor i allmänhet att må bättre i det Sverige som ter sig alltmer groteskt och oigenkännligt.

Herr Gurka sa...

Vi har fått nyanlända till Sankt Olof och en eu-migrant vid ICA Nära har vi också fått. Även Brösarp har fått en likadan vid Götes Allköp. Och vill man åka ut till kusten så ska där finnas turister i buskarna vid parkeringarna. De kanske är ornitologer.
Gott Nytt År!
hälsar den ängsliga pensionärstanten.

Herr Gurka sa...

Vi har fått nyanlända till Sankt Olof och en eu-migrant vid ICA Nära har vi också fått. Även Brösarp har fått en likadan vid Götes Allköp. Och vill man åka ut till kusten så ska där finnas turister i buskarna vid parkeringarna. De kanske är ornitologer.
Gott Nytt År!
hälsar den ängsliga pensionärstanten.