"Att bekämpa träsken som uttryck för degenerering, förfall och sjukdom var ingen tom symbolhandling för fascismen. Det var ideologins hjärta. Nedkämpning och pånyttfödelse som en enda enhet."Men om det nu helt enkelt var en handling ägnad att sätta stopp för just livsfarliga sjukdomar? Fascism? Jag har sett samma politik praktiskt tillämpad i Albanien och Israel. Skulle det i det albanska fallet vara ett uttryck för stalinism och i det israeliska för sionism?
Och om Guantanamo skriver han att det är "ett koncentrationsläger". Nog blir man fundersam. Det hjälper inte att Guantanamo är en motbjudande företeelse - det yttersta tecknet på rättslöshet inför kriget mot terrorismen - men något koncentrationsläger är det inte. Det finns rätt många saker i hans bok som glider ner i något som pendlar mellan vagheter och dumheter. De få recensioner jag läst pekar på liknande saker.
En liten men viktig sak noterade jag redan på omslagsfliken. Arnstad har presenterat sig som historiker men kritiserats för det. Nu blir presentationen en annan, vilket tyder på att förlaget tagit till sig kritiken. Där står det nämligen att han "är historievetenskaplig skribent". Det borde väl räcka?
Bokens sista ord har jag stött på tidigare, men visste inte att det var André Malraux som yttrat dem. Jag finner själva tankegången motbjudande och vägrar tro på den. Så här lyder orden:
"En man som är både aktiv och pessimist är antingen fascist - eller också kommer han att bli det snart."Själv aktiv pessimist - eller som vi brukar säga här, kämpande pessimist - värjer jag mig mot påståendet. Helt enkelt därför att det är oriktigt. Men på något besynnerligt vis passar det in i Arnstads världsbild och historiesyn.
Här skriver Olle Svenning i DN, och här finns Svenskans recension.
8 kommentarer:
Fascism att utrota malaria? Jag har bott i närheten av Huladalen, norra Israel. Ett fantastiskt område!
I slutet av 1800-talet och början på 19oo-talet hände det att hela familjer dog på något år där av malaria. Far, mor + 13 barn.
Plantering av eucalyptus och andra träd gjorde träskmarkerna beboeliga. Av miljöskäl har man behållit viss träsk för att bevara fågellivet och miljöns artmångfald - men alltså inte tillräckligt stora ytor för maliarian slå fäste igen.
Fascisk, säger Arnstadt?! Karlen är fan-i-mig inte riktigt klok!
Jag skulle nog säga att pessimismen - och dess släkting skepticismen - till stor utsträckning utgör ett vaccin mot fascism och extremism överhuvudtaget.
Den klassiska fascismen liksom nationalsocialismen och kommunismen var ju i grunden optimistisk - man trodde på den gränslösa människan (även om man inom den definitionen kunde sätta drastiskt snäva gränser för vem som var människa), man var utvecklings- och teknikoptimistisk (ja, rentav teknikdyrkande), man vurmade för ungdomen och det ungdomliga samtidigt som man föraktade det gamla och beprövade, traditioner; man målade upp bilder av ett kommande paradis, en utopi i den utvalda ideologins tecken. Detta är knappast några kännetäcken för pessimism - vare sig aktiv eller passiv.
Om det nu är Malraux som är källa till ovanstående citat frestas man att parafrasera honom och då byta ut "pessimist" mot "nihilist". I denna fråga tror jag att en annan fransos, nämligen Camus, hade mer klokt att säga, bl a i "Människans revolt".
/Frederick
Instämmer - Camus är den enskilt viktigaste. Jag läser honom ofta. Malraux har jag inte lyckats knyta till citatet, så tills vidare får jag betrakta det som korrekt.
Filippa, din erfarenhet från Israel känner jag igen från egna resor. Besökte en gång en kibbutz där den äldste veteranen framhöll just att de överlevt för att de dikat ut.
"... utom om han har en lojalitet att stödja sig på..." Det är Manuel som säger detta mot slutet av LÉspoir, eller Förtvivla ej, som den heter i svensk översättning av Gunnar Ekelöf. Jag hittar inte det exakta stället i romanen.
Malraux har möjligen tänkt på fascisten Drieu la Rochelle som han tidvis åtminstone stod i ett nära förhållande till när han skrev detta.
(Otroligt grinig portvakt du har, Thomas)
Björn Nilsson har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Henrik Arnstad: Älskade fascism (Norstedt)":
Det är, om jag minns rätt, hårdare krav på att kalla sig 'historiker' än exempelvis '(national)ekonom'. För att officiellt vara godkänd som historiker måste man ha doktorerat. För ekonomen räcker det med en enkel magisterexamen. Som historiker måste man ha grepp på hela den källkritiska apparaten - ekonomer verkar ha det svårare med källkritik som ligger utanför deras 'modeller'. M.a.o.: om Arnstadt inte har doktorerat så bör han inte kallas historiker. 'Amatörhistoriker' kunde ha gått bra, och det är ju ibland oerhört kunniga och noggranna människor.
Björn, din kommentar fanns registrerad men av någon anledning syntes den inte i bloggen. Därför kopierade jag in den som ovan och hoppas det är OK
Henrik Arnstad skrev för ett par år sen i DN att nazisternas judeutrotning var det största folkmordet på de senaste 200 000 åren av mänsklighetens historia. Jag skrev en invändning och hänvisade till andra folkmord bl a det på Mexikos befolkning, som brukar anses vara det största. Fick inget svar. Så mycket om honom som historiker. Han prisades dock för en bok om Finlands del i WWII som jag inte läst.
Att Arnstad i intervju efter intervju dragit en rak linje från fascismen till SD har gjort att jag inte tror på honom överhuvudtaget. Men jag ska läsa boken.
Skicka en kommentar