söndag 27 januari 2013

”När Jerusalem ringer böjer sig Berlin för deras vilja.”

När är man antisemit? Frågan diskuteras ofta i Tyskland och just nu pågår det en hård polemik. Kristeligt Dagblads Anders Raahauge i Danmark skrev om saken den 24 januari (ej på nätet):
”Det rör den kända frågan om huruvida starkt kritiskt fokus på Israel kan ha en smula antisemitisk motivation. Frågan tar skruv därför att man här (i Tyskland) också kan diskutera om landets speciella historia innebär att tyskar ska vara särskilt försiktiga i förhållande till Israel. Och det är man långt ifrån. Undersökningar visar att den tyska opinionen är tämligen Israel-kritisk. Men vid årsskiftet explodera temat dramatiskt, därför att två av landets mest kända journalister stod emot varandra, och för att Simon Wiesenthal Center hade lagt sig i saken.”
Det handlar alltså om Jakob Augstein som skriver krönikor i SpiegelOnline. Dessa krönikor handlar ofta om Israel. Den andre är författaren Henryk Broder, som kallat Augstein för sin ”favorit-antisemit” och ”salongs-antisemit”. Broders texter sägs bli särskilt uppmärksammade för att hans båda föräldrar överlevde förintelsen, men jag undrar om inte också det är en tämlig stereotyp bortförklaring. Det är väl snarare tyngden i Broders ärende som gör intryck.

Det som nu blivit en betydligt högljuddare debatt beror på att Simon Wiesenthal Center i Los Angeles publicerat sin årliga 10-lista över ”antisemitiskt/anti-israeliskt förtal”. Där har de placerat den tyske krönikören Augstein i sällskap med sådana som Egyptens och Irans presidenter och Nation of Islam-predikanten Louis Farrakhan. Det dröjde inte länge förrän tysk press snickrat ihop anklagelsen: det måste vara Broder som ligger bakom. Broder slår ifrån sig med bägge armarna och påpekar att man också i USA har medborgare som både kan läsa och skriva tyska.

Augstein säger att Israel utgör ett hot mot världsfreden. Men det säger man aldrig om Hamas, Iran eller andra nationer. Och Augstein använder sig av den gamla klichén om att världen dansar efter judarnas pipa! Har Augstein använt en sådan kliché. Ja, svarar Broder och påminner om hans uttalande:
”När Jerusalem ringer böjer sig Berlin för deras vilja.”
Författaren Matthias Mattusek ställer sig på Broders sida och skriver i Die Welt om ”min tid som antisemit”.  För tio år sen ansåg han, som de flesta, att Israel var Mellanösterns skurk, och
”jag får en känsla av att man i vardagsrummen i den tyska komfortzonen befinner sig alltför långt borta från judarnas överlevnadskamp i en av världens farligaste regioner”. 
Mattusek menar att vi alla behöver en sådan som Broder, som  kan ruska om oss ibland.

Tack till Steen.