tisdag 27 november 2012

Mikael Jalving i Jyllands-Posten om Black Country-boken.


"Det er den svenske essayist Thomas Nydahl, som minder mig om Engels meritter i en ny og fremragende reportagebog fra det såkaldte Black Country i det vestlige Midlands omkring Birmingham, verdens først industrialiserede region, hvis historie over flere mil minder om det Skåne, forfattaren kommer fra. Nydahl går i Engels fodspor og beser den nye underklasse, som er vokset frem i vor tid, og sammenligner den med førhen. Forskellen er kolossal. Hvor den gamle underklasse var socialt proletariseret, er den nye underklasse ikke i samme grad økonomisk fattig, men snarere kulturelt og intellektuellt underbemidlet. Vi snakker om mennesker, hvide såvel som indvandrere fra fjerne lande, som dårligt kan følge med i et banalt tv-program eller læse en jumbo-bog (...)

Med Nydahl glor man ud over en mental slagsmark, som forsøges erstattes af idiotisk tidsfordriv, narko, kriminalitet og bandekultur i varierende doser. I Malmø, Landskrona, Bimringham eller København, samme deroute, og det er mildt sagt til at blive rasende over (...)

I den anden ende af lønskalen har vi banker som f.eks. Danske Bank, der i annonce efter annonce leger med drømmen om, at verden bestandigt forandres til det bedre og er svanger med en ny normal og lugter af Benetton-reklamernes naivitet från 1990-erne.

Jeg får knopper af denne idiotiske kapitalisme, dette indsukrede hykleri, denne uhæmmede politiske korrekthed fra folk, der burde vide bedre, men naturligtvis håber at tjene store penge på at gøre sig til katalysatorer for tidsåndens værste forestillinger og fejltagelser. Friedrich Engels må fryde sig fra sin grav."

Mikael Jalving i Jyllands-Posten (ej i nätupplagan) den 23 november 2012.


2 kommentarer:

JohannaV sa...

"i en ny og fremragende reportagebog ... " skriver Jalving.

Du har fått fantastiska recensioner och nu efter att jag läst ut boken kan jag inte annat än hålla med.

Problemet är att jag inte kan skriva något som inte redan har skrivits bättre av Bernur, Jalving m.m.Men jag gör ett försök:
Boken är personligt och medryckande skriven, lätt till formen att läsa, men för de läsare som kan göra egna reflektioner och som under läsningen jämför med svenska förhållanden kan inte den förhållandevis lättillgängliga stilen dölja eller dämpa de nödvändiga illavarslande tecken på liknande kulturell förflackning parat med pågående islamisering som vi finner närmare inpå oss än i Black country.

Som sagt, det gäller de självständiga läsarna. Det ska bli intressant att se vad vår etablerade press kommer att skriva om boken - om de nu inte bara väljer att ignorera den.

Thomas Nydahl sa...

Tack jag är förstås glad och tacksam för varje erkännande. Räknar med att få rejält med stryk när kulturredaktörerna eventuellt skriver om den. Svensk debatt är autistisk och icke-aktiv, istället tabuiserar den ämnen som är det minsta känsliga.