lördag 10 november 2012

Fotnot. Hur så?

Israelisk film, är den bekant? Vi såg Joseph Cedars gripande Fotnot, som just släppts på dvd i Sverige. Hur sammanfattar man en så gripande film? Låt mig säga så här. Det är en urgammal tradition som står i centrum, Talmudforskningen. Eliezer Shkolnik är huvudkaraktären i berättelsen.

Hans forskning ses det ner på. Och det är ingen tillfällighet att det blir hans son Uriel som tilldelas Israelpriset. Men sonen vill inte spela med i detta onda drama. Han lyckas faktiskt få detta, som är en kombination av missförstånd och elakt spel, att vändas till faderns fördel. Det blir alltså Eliezer som trots allt får priset. Men det kommer att kosta, både på familje- och samhällsplanet.

Det var länge sedan jag såg en film som förenade djupgående filosofiska och teologiska frågor med kallhamrad samtidspolitik.

Den israeliska kontexten är förstås avgörande. Men det inte det Israel som dagligdags figurerar på svenska nyhetssidor. Tvärtom är det ett Israel som för vidare de traditioner som så länge levde i Europa, före nationalsocialismen.Kan en människa ägna sig åt att studera traditionen utan att mördas? Det finns inget entydigt svar på den frågan.

Men filmen Fotnot försöker i alla fall berätta för oss om hur svår vägen till uppriktighet och ärlighet kan vara. Det tycks alltid stå en elak fan i vägen för människor som strävar i den riktningen. Om de är teologer, filosofer, politiker eller bara vanligt skitfolk spelar ingen roll. Konsekvensen blir alltid densamma.





2 kommentarer:

Michel Ekman sa...

"Kan en människa ägna sig åt att studera traditionen utan att mördas?" Om inte, varför är det så? De frågorna är centrala i Mikael Enckells senaste essäsamling med judiska motiv, Perspektiv från andra sidan (Söderströms 2012). Mycket givande och tänkvärd läsning.

Thomas Nydahl sa...

Tack Michel, jag delar din uppfattning. Enckells senaste är minst lika viktig som hans föregående. Vi har mycket att lära - om vi vill och förmår.