"Livets största ansträngning är att inte vänja sig vid döden" skriver Elias Canetti.
Trots att vi alla känner vår dödlighet, några tydligare, några mera vagt, försöker vi anstränga oss just så. I min egen ålder är det alldeles "normalt" att ha tagit farväl av föräldrar, släktingar, vänner. Några av dem var alldeles för unga, flera dog för egen hand, andra av missbruk och felaktiga val.
Men när ett barn dör för oss, hur mycket måste vi inte då anstränga oss?
Foto: Ulrika W.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar