Jan Karski är en människa man borde skänka en tacksamhetens tanke. Redan 1944 utkom i USA hans bok Story of a Secret State. Nu finns den i Penguin Classics, en nyutgåva som bland annat innehåller en mängd viktiga dokument som för första gången översatts till engelska.Vem var denne Jan Karski? Han var polack. Född i Polen 1914, avliden i USA år 2000. Han var patriot, katolik och så småningom medlem av motståndsrörelsen (samt exilregeringens kurir). Han besökte judiska getton och dödsläger, förklädd till vakt. Han skrev ner vad han sett, gjorde det till rapporter och sände dem till den polska exilregeringen i London.
Så småningom mötte han en mängd inflytelserika personer i den engelsktalande världen - allt från politiker till fria intellektuella - för att få dem att förstå vad som under den nazistiska regimen hände med den europeiska judenheten. Han talade för döva öron. Ingen (eller de viktigaste personerna) tog honom på allvar. Och tog man honom på allvar var det inget man kunde göra.
När jag tänker på hur NATO just nu ingriper i Libyen för att (med tveksamt resultat hittills) hejda den libyska regimens krigsmaskin, slår det mig att de allierade under andra världskriget inte bombade järnvägslinjerna i Tyskland och Polen, vilket kunde ha hejdat de oändliga transporterna till dödslägren och därmed ha räddat miljoner människor undan en säker död. Varför?
Jag har nu fått boken med posten. Om inte förr så hoppas jag få svar på några av mina frågor med hjälp av Karskis rapporter. Det får bli sommarens läsning, och därmed ett verksamt motgift mot tidens allt mer vulgära och aggressiva rop, fyllda av hat, hot och avgrundsparoller. Karski får stå som den här sommarens symbol för något annat, bland annat det slags patriotism som har sin grund i värderingar jag kan skriva under på.
Jan Karski, som ung och som gammal.Den första recensionen av hans bok i TLS, den 19 maj 1945, skriven av
R. D. Charques började så här:
The most exciting records of underground activity in Nazi-occupied Europe have not always given the impression of being the most strictly truthful. Mr Karski's account in this book of the underground movement in Poland has excitement enough and to spare and at the same time bears a stamp of complete and sober veracity. Obviously there were good reasons at the time he was writing the book why he could not reveal all that he knew. More important still there was a great deal that he did not know. The structure of the Polish underground being what it was, anything like an exhaustive picture is at present out of the question, Mr Karski observes. But his is probably the fullest and most persuasive personal account that we have yet had of the movement, of its organization and activities as a virtual "secret State".
Eftersom inte hela omslaget fick plats i min scanner, vill jag citera bokens baksidestext:
“I know that many people will not believe me, will not be able to believe me, will think that I exaggerate or invent. But I saw it.
6 kommentarer:
Hvilken helt utrolig indsats fra Karskis side! Har aldrig hørt hans navn før, hvad skal jeg sige?
Karski: “I learned also that people in power are more than able to disregard their individual conscience if they come to the conclusion that it stands in the way of what they see as their official duty.”
Hviket vi ser daglig i vor tid. When will we ever learn? Svaret er vel: aldrig. Man bliver så træt, så træt.
Hanne, är det inte en av litteraturens stora tillgångar, att man ständigt finner nya namn, nya berättelser, nya kunskaper? Jag har börjat läsa Karski och det är sannerligen intressant, från bokens första mening.
Tack för ett fint boktips. Han verkar ha varit en i sanning stor man och en (tyvärr) unik människa. Dock inger hans exempel hopp och visar inte minst på hur pass stor betydelse individer (i detta fallet de som hjälpte och gömde judar under andra världskriget) har i historien - något som inte alltid uppmärksammas. Nationer och regeringar må förevigas i historieböckerna, men det är de enskilda människorna som påverkar och bär ödet.
Tack Frederick, ja, jag försöker lyfta fram människor som han. Det ter sig mer meningsfullt än att bara ägna sig åt gnäll, vilket ju är den vanligaste formen av "samhällskritik" i bloggarnas värld.
Redan i februari 1940 skrev Karski en rapport till den polska exilregeringen (som då befann sig i Frankrike) om förhållandena i det av Nazityskland och Sovjetunionen ockuperade Polen. Han var en av de första som rapporterade om livsbetingelserna i östra Polen under bolsjevikerna. Det är sannerligen mycket intressant läsning.
Minnet av Jan Karski (Jan Kozielewski) kommer aldrig att blekna.
Tack Artur, det gläder mig mycket att du säger detta. Jag är novis i detta avseende och vill lära mig så mycket som möjligt om honom. God helg önskar Thomas
Skicka en kommentar