Bekantskaper och vänskaper i livet har gjort att jag samlat på mig en del intressanta tryck från andra halvan av nittonhundratalet. Dansk historia har av olika skäl alltid varit av stort intresse för mig, och skånska judar jag träffat har - av uppenbara skäl - haft en del sådant material i hyllor och skokartonger. När man idag diskuterar Danmark som om landet var ett slags smitthärd finns det skäl att se efter hur det förhåller sig.Några intressanta publikationer som jag har här hemma är den tidiga Information (som blev motståndsrörelsens tidning på vägar som jag inte ska utreda här, och som än idag är en kvalitetsmedveten men ack så politiskt korrekt morgontidning) från åren alldeles efter ockupationen, samt Danske Tidende som grundades 1943 och alltså fungerade som ett informationsblad under de sista krigs- och ockupationsåren. I det nummer jag visar här ovan skrev man alltså redan i september 1944: “Afgørelsens Dag er nær. Frihedskampen vender sit Ansigt mod den endelige Opgør.”
Det danska folket vet vad främmande makters ockupation innebär, och även om nu motståndsrörelsen inte alls var så stor som många hävdat efter 1945, så finns det många skäl att studera dokumenten från den tiden. Kanske kan man lära något som äger giltighet idag, utan att för den skull förfalla till aggressiv nationalism. Ställde man sig frågan om vad som hotade friheten och oberoendet under andra världskriget (och gudarna ska veta att inte alla gav samma svar på den frågan, alltför många hoppades bli “befriade” av Röda Armén), så kan man ställa samma fråga idag. Jag ser det som ett friskhetstecken att svaren ser olika ut. Och det är just det jag uppskattar i den danska offentligheten: en frejdig, tidvis hård, men för det mesta öppen diskussion. Mer än en gång har jag haft anledning fråga mig om svenskarna i någon större utsträckning skulle delta i en motståndsrörelse. Jag tror inte det. Kanske skulle vi svära bakom fördragna gardiner, men inte mer. “Det kommer bättre tider”, skulle det heta.Här hemma har vi dessutom vant oss vid att uttala kontroversiella hållningar i garderoben, helst när den är mörklagd. Kanske är det just därför jag har så svårt att acceptera mörkläggning i fredstid. Mörkläggning, åsiktsdiktatur och politisk konsensus är rena råttgiftet för en fri nation.
2 kommentarer:
Det här har bara delvis att göra med vad du skriver, men är vad jag tänker på när jag läser det.
Vi som hör hemma i Sveriges allra sydligaste landskap har ju en något blandad identitet. Eller i alla fall upplever jag det så. Onekligen är jag uppfostrad i det svenska samhället med allt det innebär. Men geografiskt har jag aldrig identifierat mig med de röda stugorna och granskogen.
Å ena sidan är 350 år lång tid och många generationer. Å andra sidan var vi danskar då. Och vi är en försvarlig del av den svenska befolkningen.
Det är för övrigt intressant att konstatera att gränserna är suddigare idag än de någonsin varit i sydändan. När jag köper en tidning eller en kopp kaffe på Kastrup blir jag lika ofta betjänad av en svensk som lärt sig säga syv-og-halvtreds som av en dansk som lärt sig säga femtiosju.
Dyrt som fasen är det, kaffet.
Anna, bara en kort kommentar: kaffet är inte bara dyrt, det smakar apa. Att man möter dem på Kastrup beror främst på den malmöitiska arbetslösheten. Jag har själv ett par anhöriga som arbetar på den sidan sundet, i åldringsvården, där de får bra betalt och ingår i ett sammanhang. På Amager börjar något som heter arbetsliv. Å andra sidan kanske det vänder rätt rejält när kronkursen nu börjar utjämnas, vad vet jag.
För övrigt delar jag din syn på oss skåningar, och jag tror att det är grundorsaken till att annars seriösa människor kastar all skit de kan hitta på oss. En skåning är fortfarande efter alla dessa år inte "en riktigt svensk". "Rasister" är vi också. Man har lärt sig under åren. "Men vi klarar oss nog ändå" som han sjöng Persson. Aj, det här blev ingen kort kommentar. Får skylla på inspirationen jag just fick i gårdsbutiken där jag köpte helt nyskördad potatis! Där hade de på förekommen anledning satt upp en skylt: "Alla våra varor är svenska". Människor tycks tro att en gårdsbutik säljer importerade grönsaker med ehec-smitta.
Skicka en kommentar