”O Prag, med ölskum på barockänglarnas och polisspionernas läppar, med pilsner i stället för vatten ur dina evigt porlande springbrunnar.” (ur boken)
Vill man verkligen bekanta sig med ett länge sedan svunnet Europa är Ostron i Prag precis rätt bok. Ingen kan som Richard Swartz få boksidor att smutsas av kolröksdamm, belysas av varubristens glåmiga ljus eller präglas av polisspioneriets föga charmerande närvaro.
Richard Swartz tar oss i nya boken med till det Prag som blev resultatet av den sovjetiska inmarschen 1968, krossandet av ”socialismen med mänskligt ansikte” och införandet av den föga normala process som döptes till ”normaliseringen” (och som lovsjöngs av de Moskvatrogna partierna i väst, också av VPK:s ledare här i Sverige). Om man inte förstod det tidigare förstår man att denna epok var allt annat än normal.
De verkliga förhållandena hade förstås varken med ”socialism” eller ”samhälle” att göra. De lyste av privilegierade partifunktionärers sär-liv med särskilda förmåner och bubblor av såväl varor som gräddfiler, medan folk i allmänhet levde i den gråhet som var en kombination av varubrist och social nöd.
Swartz stiger ner i denna vardag via ett studentrum. Han maskerar sin närvaro med ”studier” av den tjeckoslovakiska ekonomin. De siffror och tabeller han får hjälp att ta fram är förstås helt fiktiva, då de ljuger fram ett samhälle dignande av frukt, kött och tekniska hjälpmedel. På studenthemmet möter han inte minst unga afrikaner som påstås studera i staden. I själv verket blir de hårt exploaterade i sjaskiga industrier med nästan ingen lön alls. Partitidningen använder de alla som toa-papper.
Särskilt minnesvärt är det avsnitt som berättar om butiken där han gör sina inköp. Det är inget mindre än en närstudie av falsk ekonomi och icke-existerande livsmedel.
”Mitt snabbköp innehåller de märkvärdigaste saker, mer osannolika än sannolika, många med en svag obestämd lukt av desinfektionsmedel eller lim. Det rör sig om en lika torftig som dyster varuvärld. Ändå kan det se ut som om här vore fullt med varor. Hyllor och diskar verkar fulllstoppade med det ena eller det andra och först på nära håll upptäcker man att det ofta rör sig om en och samma vara som blivit kvar här i stora mängder för att ingen intresserar sig för den.”
Fortsättningen är dräpande socialrealism från en tid som är just – försvunnen!
Att kunna teckna den så elegant som Richard Swartz gör i Ostron i Prag är säkert ingen enkel konst. Men han kan den till fulländning!
