 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Ledare av Amanda Sokolnikci i DN:
”Det vi hör nu från Italien, Tyskland och delvis också Frankrike, låter farligt mycket som ett första steg mot att inte bara sätta Putin under tryck. Också Zelenskyj ska pressas för att få slut på kriget.
Och så går det förstås att uppnå fred genom att sälja ut Ukraina. Be Zelenskyj lägga ner vapnen. Genom att ge bort andras frihet för att få lite lugn och ro i Europa.
Det vi hör nu från Italien, Tyskland och delvis också Frankrike, låter farligt mycket som ett första steg mot att inte bara sätta Putin under tryck. Också Zelenskyj ska pressas för att få slut på kriget.
(…)
Kontrasten mot när kriget bröt ut är påtaglig. Då var budskapet från ett unisont Europa att ukrainarna utgjorde kontinentens frontlinje. Vi var tacksamma för att de slogs för vår frihet. Att vi andra därför skulle behöva stå ut med ett mindre bekvämt liv framstod som självklart. Men okuvligheten i det budskapet höll inte ens i 100 dagar. Allt som krävdes var att priset på bensin och tomater steg.”
***
Reportage av Mustafa Can i Svenska Dagbladet:
”Tolstoj och Pusjkin är inte skyldiga till det här kriget, men deras romaner och dikter danade en viss rysk själ, en mentalitet om överlägsenhet. Jag inser nu att ryssarna hela tiden har använt sin kultur som en fasad. Precis som Putin gör hänvisar de till den och säger: ’Inte kan ett så bildat folk med en sådan storslagen kultur ägna sig åt barbari?’ Det är som om den ryska kulturen vaccinerar dem från skuld.
Trodde Maria verkligen på det hon sa eller var det bara hennes känslor som talade? Kan man anklaga en 1800-talsförfattare för en invasion år 2022?
Maria tvekade inte när hon svarade:
– Ett lands litteratur är en viktig del av landets folk.
Blev en av världslitteraturens stora klassiker, ’Krig och fred’, en mindre djupsinnig roman över en natt?
Hon tänkte efter länge.
– Tolstoj är…
Nu tvekade hon, men fortsatte:
– Inte bara han utan även Pusjkin är… de kunde verkligen skriva. Jag såg ryssarna som bröder och systrar, men nu? Ryssland existerar inte längre för mig.
Hon klappade om katten och fortsatte rota med foten i den vita högen.
– Pusjkin är i askan."
