söndag 5 februari 2017

Kyla, rädsla och vårlängtan














Plötsligt kom de inflygande i synfältet som vita påminnelser om liv. Det var förmodligen årets kallaste stund vi stod där, isvinden rev i hela kroppen, den gick in genom kläderna som inte skyddade det minsta. Det blev en snabb kopp kaffe och en smörgås.

Åhus 2 februari 2017. Foton: Astrid Nydahl


Väl hemma igen övergick kylan i frossa och feberkänsla. Februari är här och jag bara väntar på det som ska komma, en vår med löften som aldrig går att uppfylla, men en vår som ändå kommer med ljus och värme. 

Det finns en väletablerad grupp människor som säger att det är rädsla som styr våra tankar. Det kanske det är. Men frågan kvarstår: ska man underskatta rädslan? Den dag vi inte längre kände igen oss växte rädslan och kom att styra inte bara våra tankar utan också de vardagligaste handlingar. De som gör sig lustiga över den utbredda rädslan hånar i själva verket något djupt mänskligt. Rädslan är en överlevnadsmekanism. Utan rädslan skulle vi godta vad som helst (och det gör vi väl inte?).