 |
| Landön 17 juni 2012. Foto: Astrid Nydahl |
|
Just denna sommarmorgon vaknar jag i ett tomt hus. Jag är ensam. Det
första jag tänker på är tystnaden. Ensamheten har en tystnad som inte är
jämförbar med någon annan, en tystnad som innesluter de små ljuden, de
annars ohörbara eller aldrig uppsnappade. Idag är det duvparet som bor utanför fönstret. Jag hör dem kuttra. Det enda som avbryter dem
är den tilltagande vinden.
Ensamheten, säger DN,
dödar människor: "Ensamhet är en vanlig orsak till lidande hos äldre
personer. Läkare frågar normalt inte om det, men vår studie visar att
frågor om eventuell ensamhet kan vara ett bra sätt för att identifiera
risk för funktionsbortfall och dålig hälsa."
Vetenskapens
torrhet kan översättas till min egen ensamhets fruktan: Vad gör jag om
jag faller i trappan och bryter benen? Vad händer om jag får en kraftig
insulinchock? Utan mobiltelefon blir jag kanske liggande. Den ensamheten
vill vi inte möta. Den fruktar vi. Och vetenskapen ger oss rätt. Den
dödar.
OBS: Bilden är alltså tagen 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar