Gösta Nydahl 100 år

Idag skulle pappa, Gösta Nydahl ha fyllt 100 år!

Jag och Gösta hade långa frusna perioder. Tyckte aldrig att jag fick något stöd av honom. 

Han fnös åt mitt skrivande, och han fick mamma att också göra det. Jag fnös åt hans.

 

Min kärlek till pappa var mycket enkel, baserad på sonens kärlek till fadern. Han gav mig viktigt stöd i relationen till farfar, Hans Nydahl, som var mycket egocentrisk och svår att umgås med.

 

Pappa var ändå den konstnär jag tyckte om. Han hade sin Jugoslavienkärlek, jag hade min till grannlandet Albanien. Oförenligt. Titos land kunde inte nämnas samtidigt som Hoxhas. Och ändå grävde vi i samma sand, på var sin sida om Ohrid-sjön. 

 

 

Pappa var full av kärlek till trakten runt Zagreb. Jag till trakterna runt Gjirokastër och Tirana (Tiranë).

Pappa lät kärleken spilla över på en kvinna med rötterna där. Det höll på att kosta honom livet.

 

Pappa introducerade Malmö-Jugoslavien till sin 50-årsdag, då hela familjen bjöds på godast tänkbara mat vid långbord på Restaurang Union bakom Möllan.

 

Våra respektive kärlekar försökte vi hålla fast vid, livet ut, men det blev allt svårare politiskt. Kärleken till de landskap, kulturer och människor vi mötte kunde ingen och inget förstöra eller förgöra. 

 

*** 

 

Skrivet till 50-årsdagen. 

 

Grafiker. (GÖSTA Henry Walentin).Född i Malmö 1925. Autodidakt. Han har arbetat med landskap i linoleumsnitt, där figurer symboliserar landskapet. Han har arbetat som teaterdekoratör, samt dessutom skrivit flera böcker och reseskildringar från Jugoslavien. Han var engagerad i imaginströrelsen, som växte fram i Malmö på 1940-talet. Han blev uppmuntrad av Max Walter Swanberg, att fortsätta måla, då han var endast 21 år och det gav honom en ordentlig knuff framåt. På äldre dar har han börjat skapa konst i sin dator. I en svit originalteckningar, gjorda i datorn, skildrar han en konstnärs dröm. Han trivs med moderna uttrycksmedel. Utställning: En resa i drömmens land, på Kulturbruket 2008. Stipendier: Malmö stads kulturstipendiat 1967.

 

Foto: Astrid Nydahl

Representerad: Malmö Museum, H.M. Konung Gustav VI Adolfs samling och museum i Ystad.
Bild: Gösta Nydahl, framför sin målning Imaginärt självporträtt. Saxat ur TA.

 

                  

 

 

 

 

 2003 ur Trelleborgs Allehanda

 

På andra våningen på Trelleborgs museum kan man  studera hur Gösta Nydahl låtit sig inspireras av ett plötsligt regnväder, ett blodrött moln, en dikt - eller en kvinnlig, kjolklädd stjärt. Alltihop kan, med lite fantasi, hittas mellan penseldragen på den 78-årige konstnärens första utställning i Trelleborg. Tekniken är något han plockade upp när han kom i kontakt med imaginisterna, en Malmöbaserad konstnärsgrupp som på 1940-talet experimenterade med surrealistisk fantasikonst. Bland medlemmarna fanns Max Walter Svanberg, C-O Hulthén och Anders Österlin. 

Att använda spelöppningsfigurer var något jag lärde mig av Max Walter Svanberg, berättar Gösta Nydahl, som debuterade som utställande konstnär 1957. - Att sitta och vänta på inspirationen är nämligen nys, det går inte. Inspirationen är ju själva glädjen i arbetet. I stället låter sig Gösta Nydahl slås av något visuellt intryck, som han sedan spånar på och varierar i långa serier, utan att för den skull upprepa eller plagiera. - Det börjar med en idé som känns intressant att måla vidare med, berättar han. 

Exempelvis upplevde jag vid ett besök på Malta hur mörkret föll, snabbare än det gör när ljuset släcks ner på en bio, och det började regna häftigt så att gatan mest liknade en flod. Skyfallets ljusreflexer och regndroppar tog konstnären med sig i minnet, och väl hemma i ateljén började inspirationen blomma fram. Fram tills nyligen hade Gösta Nydahl sin ateljé i Höör, där han även drev konsthallen åt kulturföreningen Anders. Konsthallen var inrymd i traktens äldsta bondgård, som av kulturvänner räddades med förenade krafter. 

Tyvärr finns det ingen större kulturaktivitet i Anderslöv. Det skulle varit roligt om man kunde öppna ett litet ställe där man kunde se exempelvis grafik, kombinerat med en möjlighet att fika. Man kunde kalla det för "konstifiket" funderar Gösta Nydahl med glimten i ögat. Utställningen med Botvid Kihlman, som dragit mycket folk till museet, fortsätter ytterligare en vecka på museets bottenvåning.