Sven Lindqvist: En älskares dagbok/ En gift mans dagbok (Nirstedt/ Litteratur) Agneta Stark & Sven Lindqvist: Nöj dig aldrig, skrev du (Nirstedt/ Litteratur)

 

»Det som intresserar mig i kärleken är att den stundom överlever. Att den någon gång förmår uppta och förbruka alla andra upplevelser och utstå även sina egna förändringar. Att den i enstaka fall kan växa med oss medan den omvandlar oss. Den livslånga kärlekens sällsynta möjlighet – det är det pro­blem som intresserar mig.«

 

Sven Lindqvist (1932–2019) skrev dessa böcker som förvisso utkom 1981 och 1982, men dagbokstexterna de innehåller skrevs åren 1946 – 1960, då var han mellan 14 och 28 år. Han var gift med Cecilia Lindqvist åren 1956 – 1986.

 

När jag nu läser nyutgåvorna kommer ett minne till mig. På 1980- och 1990-talen brukade jag åka till Stockholm för att delta i Författarförbundets stämmor. På väg in mötte jag en man på väg ut. Det var Sven Lindqvist och det första kännetecknet jag såg var att han bar sina glasögon uppe på huvudet. Det verkade han göra hela tiden. Det var för övrigt en epok då man mötte många av Sveriges bästa författare på stämmorna, sådana som Göran Sonnevi , PO Enqvist, Per Wästberg, Mia Berner, Agneta Pleijel. Men också en rar gäst var Pentti Saarikoski som efter urdrucken helliter låg sovande och snarkande över några bänkar.

 

Jag var ung men gift sedan 1973 och flerbarnspappa vid den tiden, jag slukade Lindqvists böcker. Vad kunde intressera mig mer? Och självklart vad det bok nummer två som väckte mest till livs inom

mig. Än idag kan jag känna en pirrande glädje över hans ord. Samma sak gäller hennes ord, som här från juli 1959: ”Om jag vågade tala om för dig hur jag längtar. Du är livet!”

 

Här finns en djupt mänsklig rikedom; kärleken bubblar, det gemensamma livet formas, dag för dag, månad för månad. Och det är en välgärning att ge ut dessa böcker på nytt.

 

*

 

”Jag har längtat så fruktansvärt efter dig de senaste dagarna” Brev från Sven till Agneta i juni 1980

 

Förlaget skriver:

 

”Under åren kring 1980 inleder Agneta Stark och Sven Lindqvist en kärleksrelation med förhinder. Han är redan gift och hon har andra historier. Men även under perioder då de avstår från att ses skriver de brev, ibland flera gånger om dagen, och slutligen förenas de ändå och lever som livskamrater i fyra decennier. Deras intensiva brevväxling rymmer allt, från dagspolitik, litteratur och arbete till kärleksjoller, förebråelser, erotik och – framför allt – »en särskild närhet«, en gemen­skap som tycks överleva vad som helst.”

 

Också detta är en tegelsten, 650 sidor tjock.

 

När en ny kärlek föds, mitt inne i det första äktenskapets sista år, är det alltid med en stor sprängkraft. Man kan självklart inte recensera kärlek. Men jag kan konstatera att också denna volym doftar av erotik i lika hög grad som den är försänkt i vardagens brus och småsaker.