 |
| Skärmdump |
Efter en så stor naturkatastrof som de senaste jordbävningarna i Turkiet och Syrien, talar människor mest om rationella saker som hjälpsändningar, återuppbyggnad, internationellt organiserad sjukvård och liknande.
Men det finns också skrämmande, irrationella och i grunden metafysiska röster som slipper igenom mediabruset. Jag såg till exempel formuleringen "naturens vrede".
Det som är en gemensam faktor kan beskrivas som "av människan oberoende mening". Jag ber er läsa dessa korta rader:
I metafysiken är det tal om väsen, substans, själ och odödlighet – vilka vetenskapen knappast vet vad den skall ta sig till med. Metafysiken gör anspråk på att med kunskapsmedel som i grunden skall stå till allas förfogande fatta varat, tänka totaliteten och upptäcka en av människorna oberoende mening med världen (Max Horkheimer, 1937, ur Zeitschrift für Sozialforschung VI, översättning av Joachim Retzlaff).
Frågan är alltså: finns det en av människan oberoende mening? Om svaret är ja, då kan också naturen - inklusive bergarterna - känna och visa vrede. Om svaret är nej, kan naturen inte göra det.
Ett uttalande av samma typ ser ut så här, där "Gud" ger en överlevande "nytt liv":
När Osama Abdel Hamid flydde från huset med sin fru och deras tre barn föll en trädörr över dem och skyddade dem från rasmassorna.
– Gud gav mig ett nytt liv, sade han enligt AP.
De relevanta frågorna nu, borde innefatta byggfusk, ekonomisk korruption och annat som försvårar för de jordbävningsdrabbade. På den nivån är allt av yttersta vikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar