 |
| Nyårsafton 2010. Foto: Astrid Nydahl |
Rubrikens fråga är uppriktig. Saken är ju den att "vi" inte kan göra ett dugg. Dagarna hugger tag i varandra, bildar veckor, månader och år. Vi märker det mest på räkningarna som markerar att en månad går mot sitt slut.
2022 har i det avseendet varit bedrövligt. Att Putinfascismen verkligen startade angreppskriget mot Ukraina är ett nederlag också för alla fria nationer. Att han ens överlevt alla dessa månader som krigsherre är märkligt. Läxan efter Hitler-nazismen är väl mest att sådana despoter måste uppsökas och elimineras.
Jag befinner mig i ett tillstånd av uppgivenhet och bedrövelse. Det har förstås mest att göra med det pågående skeendet. Men det har också privata orsaker. Omständigheternas diktatur ligger sedan flera årtionden som en våt filt över mig. Allt jag försökt, allt jag kämpat för, har rasat och förtvinat. Det rena har ersatts av mögel och svamp.
Jag har Henne här hemma, att tacka för att livet också är vackert och kärleksfullt. Det gör jag, varje dag, förstås. Också nu arbetar vi tillsammans, jag skriver, hon fotograferar, vi läser, vi ser film tillsammans. Utan det hade livet inte haft minsta lilla mening.
2 kommentarer:
Nej. Allt finns kvar, oavsett. Du har bringat glädje, information, tankar och även dig själv för oss läsare. När Världen översvämmas av skräp har du gett oss böckerna med kvalité.
Vi alla undrar: vad är livets mening. När jag såg döden vitögat fick jag inse att det är att bara hålla sig i liv. Inget mer märkvärdigt. Men omständigheterna kunde man gärna slippa ibland.
Bättre Nytt År! Hoppet är det sista som --- och annat banalt.
Tack för dina goda ord Elina! Bättre nytt år säger jag också.
Skicka en kommentar