Tremor, tremor. Eller varför tappar jag vattenglaset

Barndomsbild, 1950-tal. Privat

Tremor tremor

 

Skakandets ångestdämpning, en

röd tablett några doser per dag

sedan 37 år, en skakandets och

skammens medicin.

 

Vore jag en välmående pilt

skulle jag betrakta min kropp

som en naturlig del av jaget,

icke så nu med tremor-balansen.

 

Finns det alls en balans? Är inte

allt satt ur spel när handen vägrar

hålla gaffeln eller pennan, och

umgängen blir banalt misslyckade.

 

Tofranilen var hoppet, Tofranilen

blev hopplösheten, tremor tremor

blev lockropet vid middagsbordet

dit jag sällan går ensam. 

 

”Tremor är en ofrivillig, rytmiskt 

svängande rörelse av minst en kroppsdel”

säger Landstinget. Ren poesi skapar

de på kontoren. Min hand svänger rytmiskt.

 

”Tremorn förvärras om du försöker hålla 

kroppen i en viss ställning, till exempel om 

du håller ett glas vatten i handen” låter

Nätdoktorn hälsa.

 

Tofranil och tremor är de två orden

jag levt så länge med, jag skrattat och

gråtit med, försökt gömma och öppet

visat för andra. Tremor, tremor.