Sture Packalén: Christa Wolf. Den lojala dissidenten (Carlsson Bokförlag)

 

Efterlängtad var den, Sture Packaléns närläsning av hela Christa Wolfs författarskap utifrån den DDR-verklighet där hon levde och verkade. Hans syn på, och beskrivning av hennes skapande och samhälleliga gärning är befriande osentimental och saklig.

 

Christa Wolf föddes 1929 och var som barn och ungdom av historien placerad i det tyska rike som skulle bli Hitlers nazistiska terrorvälde. Hon var en del av detta, också som aktivist i Bund Deutscher Mädel-rörelsen, och av ett ungt nazikollektiv. När kriget är slut befinner sig fadern i sovjetisk fångenskap.

 

1949 grundas den östtyska nationen DDRoch Wolf studerar vid universitetet i Jena. Det är där hon möter sin blivande make, Gerhard Wolf. De två kommer att leva och skapa tillsammans i ett livslångt äktenskap. De blir entusiastiska anhängare av den regeringsdeklarerade synen på ”författarna som regeringens kamrater i striden”.

 

Sture Packalén lotsar oss genom årtionden av familjeliv som parallellt levs med politiska och litterära åtaganden. Han fördjupar sig i tumultuariska episoder som DDR-arbetarnas uppror 1953, där Wolf ställer sig på sovjetarméns sida, då de slår ner upproret. Förmodligen anslöt hon sig till den officiella bilden av händelserna som en ”kontrarevolution revolt”. Hon inleder en karriär i kommunistpartiets kulturinstanser och blir bland annat medlem i DDR:s författarförbund. 

 

Åren 1959 till 1962 blir hon informant för Stasi under täcknamnet Margarete. Den mycket korta tiden står i bjärt kontrast till resten av hennes liv. Det präglas av ständig kritik – inte minst utåt i samhället – mot olika maktkretsar. Invasionen av Tjeckoslovakien 1968 blir en svår chock för henne, då hon själv anslutit sig till Pragvårens ideér om en "socialism med mänskligt ansikte".

 

Andra för henne avgörande händelser, var DDR-regimens beslut att ta ifrån Wolf Biermann medborgarskapet, i november 1976, och kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl, i april 1986.

 

Wolf arbetade mycket aktivt för Biermann, och Packalén konstaterar att regimens ”ställningstagande mot Biermann utgjorde en första spricka i Berlinmuren”.

 

Vid sidan av de detaljrika skildringarna av Wolfs böcker blir för mig bokens verkligt stora behållning den avslutande del som skildrar DDR:s väg ner mot sin egen upplösning, och hur Wolf tillsammans med andra, tämligen naivt kämpar för att bevara något slags ”socialism”. Den kampen för hon tillsammans med tongivande västtyska författare, inte minst Günther Grass.

 

Här framstår Wolf som en både beslutsam aktivist och svårt plågad människa. Angreppen på henne är smutsiga, aggressiviteten stor.

 

Med Packalén skulle jag vilja säga att vi äntligen fått en rik och klok analys av ett författarskap i kommunismens epok. Han visar hur svårt författarna hade det, om de yppade minsta kritik. Samtidigt berättar han om Wolfs privilegium att få resa utomlands vid många tillfällen. I det påminner hon om den albanska författaren Ismail Kadare som under Enver Hoxhas diktatur reste frekvent. Jag tolkar deras privilegier som respektive regims medvetna strategi; de var det bästa DDR respektive Albanien kunde visa för omvärlden. Man måste också tillägga att Wolfs böcker hör till efterkrigstidens främsta från det tyska språkområdet.

 

Att läsa Packaléns bok är att bli en smula klokare. I det avseendet är den oumbärlig, då vi med ett bra tidsavstånd ska förstå hur efterkrigstidens europeiska diktaturer etablerades och konsoliderades.

***

Verkförteckningen rymmer alla de böcker som Packalén diskuterar i sin bok, från debuten med Moskauer Novelle som Wolf själv senare tog helt avstånd från, till Liksom levande. De översatta titlarna anges inom parentes.

(Svenska översättningar av Margaretha Holmqvist utgivna av Norstedt, om ej annat anges)

·       Moskauer Novelle (1961)

·       Der geteilte Himmel (1963)

·       Juninachmittag (1967)

·       Nachdenken über Christa T (1969) (Vem var Christa T, 1971)

·       Till Eulenspiegel (1972)

·       Kindheitsmuster (1976) (Barndomsmönster, 1979)

·       Karoline von Günderrode (1979)

·       Kein ort. Nirgends (Landet som icke är, 1982)

·       Geschlechtertausch (1980)

·       Kassandra (1983) (Kassandra, 1984)

·       Störfall (1987) (Hotets dag, 1987)

·       Sommerstück (1989) (Sommarstycke, 1990)

·       Was Bleibt (1990) (Vad blir kvar, 1991)

·       Reden im Herbst (1990)

·       Medea Stimmen (1996) (Medea: röster, översättning Margaretha Holmqvist, 1997)

·       Leibhaftig (2002) (Liksom levande, översättning Karin Mossdal, 2004)

 

Christa och Gerhard Wolf.