Fascist eller ej? Röster om Giorgia Meloni

Giorgia Meloni. Skärmdump från The Atlantic

Hur navigera rätt i europeisk politik? En bra början borde vara att sätta sig in i sådant man har små eller inga kunskaper om. Jag vet väldigt lite om Giorgia Meloni. Den kunskap jag tillägnat mig om Italien och dess politiska landskap kom främst från Anders Ehnmark, men också från Rolf Gustavsson och Kristina Kappelin.

Gustavsson skriver om Meloni:

Giorgia Meloni, som ibland beskrivs som kameleont, har skickligt framfört skilda, motsägelsefulla budskap. Eftersom hon varit partiledare i det enda partiet i opposition till Mario Draghis avgående regering har hon aldrig behövt bekänna färg. Om Giorgia Meloni nu vinner valet väntar konfrontationer som tvingar henne att klara ut många oklarheter.

Ideologiskt definierar Giorgia Meloni sig som högerpolitiker med konservativ nationalistisk patriotisk övertygelse. Hennes egna och partiets rötter i nyfascismen efter Benito Mussolini tenderar hon att nonchalera, trots att det skapar problem i förhållande till olika opinioner i Europa. Däremot betonar hon ständigt att Italien är ett självständigt, suveränt land som inte styrs från Bryssel.

Mer intressant är Paulina Neudings analys i Svenskan:

Att stämpla Meloni som ”nyfascist” eller dylika etiketter är, oavsett hennes partis rötter, att missförstå både henne och vad som driver hennes väljare.Hennes förebild är i själva verket den brittiske konservative filosofen Roger Scruton, som hon ofta citerar. Scruton, som avled för två år sedan, har inte bara haft betydande inflytande genom sina böcker, utan som vän och mentor till en generation ledande europeiska konservativa. Det är uppenbarligen i denna krets som Meloni ser sin ideologiska hemvist.

Roger Scruton, vem var då han? Fram till sin död var han läst och diskuterad också i vårt land. Inte minst etablerade han begreppet oikofobi. Det blev centralt i förståelsen av hans filosofi. Nu då? Bortglömd av alla nätkrigare. Kanske kunde Meloni bidra till hans återkomst i diskussionen. Fast jag tvivlar.

En recension jag skrev om Scrutons Kultur räknas kan läsas här.