 |
| Buttermere Lake. Foto:Astrid Nydahl |
Jag skrev i min avgiftnings-dagbok under gårdagen:
Varje dag måste nykterheten erövras. Alla jag läser och alla jag talat med genom åren har sagt samma sak: stig upp och ägna tanken åt att vara nykter när du går till sängs om kvällen. För många år sedan inpräntade jazzmusikern Stefan Isaksson de orden i mig, men jag kan inte ha tagit dem på allvar. Han har varit nykter i många år. Jag möter samma tanke hos Patrick Lane.
Varför skriver jag dessa banaliteter? Är det nykterheten som lockar fram dem? Hur kort är inte vägen från det banala till det idiotiskt självklara.
Att vakna nykter är en märkvärdig känsla.
Morgonpromenad utmed Byholmsvägen andra dagen i rad. Käpp för balansen. Tungt, går sakta.
Värre abstinenser i dag: darrningarna i händerna är kraftigare liksom svettningarna. Mår allmänt sämre.
Jag inbillar mig att en brutal uppriktighet i kombination med ensamhet kan leda till resultat. Varför det? Därför att jag bara kan konfrontera mig själv. Ingen annan finns närvarande att göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar