söndag 7 augusti 2022

Sista dagen. Första dagen

Foto: Astrid Nydahl 

Sista söndagen. Sista dagen. I morgon börjar avgiftningen. En ny vecka som kan leda till ett nytt sätt att leva.

Lyckas jag därtill bli kvitt 1957 års psykofarmaka, Tofranil, efter 37 år med alla sorters vidriga biverkningar, är mycket vunnet. Men inget är på minsta sätt självklart.

Varje steg in i hösten är också en förberedelse för de kommande elräkningarna som de facto sväljer hela min pension.



3 kommentarer:

elina sa...

Säger de slitna orden: lycka till.
Har du koll på pensionsförmåner som bostadsbidrag, diverse tillägg, garantinivåer. Ta en titt. Det känns som att något är fel.

Inre exil sa...

Tack Elina,
Jag har 7.555:- efter skatt. Min garantipension är 100:- (ett hundra) så jag hoppas få en rejäl höjning i slutet av månaden. De lovade politiker, men vem kan lita på dem?
Bostadsbidrag är vi tillsammans inte berättigade till.
Men vi gör oss av med bilen sent i höst och dp är det slut med resorna till havet.

elina sa...

Det där med pension är nästan förnedrande.
Började arbeta vid 12 år. Var hemma 10 år med barnen, maken arbetade, men hade vissa skrivinkomster dock inga som räckte till för pensionspoäng. När barnen var större och jag skild arbetade jag 60 - 70 timmar i veckan. Att arbeta inom sjukvård/kommun är inte överbetalt. Pension kändes rimligt enligt besked. Sedan byttes systemet och förlusten blev åtskilliga tusenlappar. Till sist efter min sambos död tvingades jag söka bostadsbidrag och det var förnedrande. Satt en veka med blanketten och hade svårt att fylla i det. Jag hade försörjt mig från 12 och slutar livet med att be bidrag.
Nu klarar jag mig, inga överskott.
Dock tror jag att de som arbetar nu ser sina pensioner vara bara luft.