 |
| Alla bilder: Astrid Nydahl |
Hela tisdagen befann vi oss på resa i det inre av Österlen. Normalt sett tar man bussen från Kristianstad och reser hela vägen utmed kusten, man hoppar av i Brösarp, Kivik eller Simrishamn efter tycke och smak. Men efter Simrishamn igår svängde vi av, in och upp i landskapet, och fick se miljöer vi aldrig sett tidigare (65 år får man bli innan man upptäcker sin egen blindhet).
Jag vill inte bidra till den mäklarbransch-anpassade bilden av Österlen. Den är oftast förljugen miljonlåns-propaganda. Men som skåning är jag tacksam att detta vidunderliga och magnifika stycke natur finns runt husknuten. Jag behöver inget äga där. Att få komma på besök räcker länge.
Vyerna var så bedårande vackra att den skönheten förstås inte går att återge i en bild som denna. Men jag stod länge där och beundrade/begrundade. Och vi reste förbi de nyrikas villor - mer Dallas än Skåne - och namnen från såväl litteraturens som kulturens världar lät mycket välbekanta. Alla vet att stora delar av Österlen övertagits av Stockholms kultur- och mediaelit, av tyskar, danskar, holländare och andra, men också av en inrikes överklass som aldrig behöver riskera att möta en gammal bonde eller fiskare, skurna ur mycket gamla, sepiatonade fotografier. De kan nöja sig med all den poesi som skapats där.
Från Kiviks musteri hade vi med oss flaskor med årets drycker, alla alkoholfria.
Idag blåser sommarkänslorna bort. Inomhustimmar med läsning avlöser gårdagens resebilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar