söndag 7 maj 2017

Plutarchos för en söndag

Varför inte lära sig lite av Plutarchos? Atlantis ger på nytt ut honom, nu i storpocket. De två första volymerna är Moralia I, Kärlek och vänskap, samt Moralia II, Levnadsråd. Båda banden är översatta till svenska av Sven-Tage Teodorsson, och utkom på Atlantis första gången 2014 respektive 2016. Översättaren har också gjort urvalet och skrivit inledning till båda banden.


Vem var då Plutarchos? Han var, säger Teodorsson, "den mest framstående grekiske författaren i sin tid och en av de mest lästa och uppskattade auktorerna under senantiken och under medeltiden i Bysans." Han levde ca 40-120 e.Kr. Hans Moralia anses ha utövat ett starkt inflytande på europeisk litteratur och kultur. Han lästes av och inspirerade bland andra Rabelais, Montaigne och därtill sådana som Rousseau och Emerson.


Jag har under de sena vintermånaderna läst och glatt mig åt båda dessa band. Understrykningarna visar vad jag särskilt uppskattat, så låt mig bjuda på några rader.

Ur Levnadsråd har jag särskilt fäst mig vid passager där jag känt igen mig själv (blott alltför väl). De handlar om vreden:
När vreden är ihållande och ofta bryter ut i attacker, skapar den det dåliga tillstånd i själen som kallas lättretlighet och som yttrar sig i raseriutbrott, surmulenhet och vresighet, i det att en människa i detta sinnestillstånd lätt blir sårad och är överkänslig så att hon blir klandersjuk och upprörs av småsaker; det är som när en knivsegg lätt blir repad när dess härdning är nött och tunn. Men om hennes omdöme omedelbart bemöter vredesutbrotten och undertrycker dem, innebär det inte bara bot för stunden utan även på längre sikt, genom att själen får styrka och blir mindre lättpåverkad av sina passioner.
När jag läser dessa ord - och resten av kapitlet - tänker jag att jag borde ha fått snubbla över dem i ungdomsåren så att de kunde ha tjänat som vägledning. Fast hur påverkas en trasig själ av kloka ord, kan de ha någon inverkning? Numera tror jag det, trots att jag långt ifrån är säker. Plutarchos citerar Sappho som skrev "När vreden stiger i bröstet/ håll då din fåfänga tunga i schack!" Jag lyssnar och lär, jag läser och anstränger mig. Denna söndag ska inte präglas av "förbittrade och vulgära ord" utan av honungslena småvindar och strålande sol.

Läs Plutarchos innan det är för sent.

2 kommentarer:

Frede sa...

Jag är skeptiskt till huruvida lästa ord faktiskt har någon effekt på ett häftigt humör. Jag talar ur egen erfarenhet. Hur många goda och kloka råd har jag inte läst men haft acks så svårt att följa.

Enligt min erfarenhet är det lättare (nåja, lätt är det aldrig att tygla ett häftigt temperament) att påverka organismen till ett ökat lugn genom t ex meditation eller regelbundna andningsövningar. Styrkan i detta ligger att en lugnare respons blir s a s automatisk eftersom dessa metoder lugnar hela din organism. Att läsa visdomsord blir en intellektuell övning. Och tyvärr står sig intellektet slätt när blodet stiger! Även den i vanliga fall så kloka människa kan då stå där med hettande kinder och gapa. Intellektet biter föga på vreden i stundens hetta.

Däremot tror jag att de rätt formulerade orden, lästa eller hörda i rätt tid, kan ha stor påverkan genom att de medvetandegör problemet med ett häftigt humör och sätter igång tankeprocesser. Men att tänka sig ur ilskan går inte. Endast att skapa sig ett större lugn genom exempelvis meditation. Det är den automatiska responsen man vill åt, så att man slipper koppla in intellektet. Att lugnet s a s blir grundrespons snarare än ilskan. Att läsa sig till det tror jag är svårt. Men som sagt, ord kan fungera som inspiration och därmed stärka viljan till att övervinna ett häftigt humör.

Men jag hoppas att jag har fel.

Thomas Nydahl sa...

Frede, tack för din kloka kommentar, den tar jag med mig.