 |
| Olseröd med Stenshuvud. Foto: Astrid Nydahl |
Jag valde för mycket länge sedan det förstnämnda. Jag fick under 1980-talet massor med inbjudningar. Var det inte att "skriva med barnen" i någon skola, så var det ett bibliotek som ville ha en afton med mig. Var det inte lokalradion så var det någon kulturredaktör som ville att jag skulle börja sätta stjärnbetyg istället för recensioner.
Jag hoppade av alla framträdanden tidigt. Men jag fortsatte skriva om litteratur och att göra reportage för olika tidningar av det enkla skälet att det var min försörjning. När jag för c:a sju år sedan sade farväl också till detta - definitivt - kunde jag konstatera att arvodena för artiklar i lokaltidningen i kronor och ören var exakt likadana som de varit när jag började 1979 i Kvällsposten. Men när man inte ha några valmöjligheter nöjer man sig.
Är det inte en motsägelse att tala om det skyddade privatlivet samtidigt som man driver en blogg och ger ut böcker? Det kan det vara. Men jag har i kanske 70% av allt jag skrivit haft en personlig infallsvinkel. Det har jag uppfattat som det uppriktigaste och ärligaste. Poängen är att ingen har drivit eller tvingat mig till det. Ingen har ställt frågorna. Jag bestämmer alltså själv vad som är allt för privat och vad som har en allmängiltig betydelse.
För varje dag som går blir jag allt mer privatman. Mina texter är som brev utkastade i rymden.
