 |
| Foto: Astrid Nydahl |
När jag var barn fanns
böckerna som självklara beståndsdelar i livet. Vi hade en synnerligen bra
skolbibliotekarie som alltid visade oss vidare från Fem-böckerna in i något
annat. Jag minns hur hon höll fram en Vilhelm Moberg och en Jack London för mig
och berättade så att jag blev nyfiken och lånade dem med mig hem. Jag var en
mycket omogen sökande pojke, som egentligen drömde om att bli bildkonstnär, som
pappa. Orden hade jag ingen riktig
ordning på, jag kände ofta att jag misslyckades när jag skulle formulera dem
muntligt, och att det bara var när jag skrev ner dem som de skimrade och sa
någonting väsentligt. Men en liten pojke på jakt efter svaren på livsgåtorna
har sällan tid att fördjupa sig i det skrivna, i alla fall inte det som
skrivits av pojken själv. Böckerna var något annat. De var flyktvägar bort. Jag
hörde egentligen aldrig till de andra pojkarnas gemenskap. Jag retades för mitt
röda hår, mina fräknar och min oförmåga att hantera bollar och puckar. Därför
trivdes jag också så mycket bättre bland flickorna. Jag hoppade gärna långrep
med dem. Jag var inte eftertraktad men accepterad som en i gänget. Ofta stod vi
vid gaveln till trevåningsbyggnaden på skolan, där var det lä och ett slags
frizon för flickorna, medan pojkarna rasade runt ute på den stora, öppna
skolgården.
*
Varför tänker jag på det nu
igen? Jag tänker på det, därför att jag sett Carl Henrik Svenstedts film Reading Kavafis. Där är det inte bara dikterna som muntligt talade ord som
bländar mig med sin skönhet. Också boken själv, där den ligger på ett bord
eller hålls av två händer, blir för mig en bild av en tillhörighet som
inympades i mig mycket tidigt. Boken som föremål och tillhörighet. Biblioteket
som en plats där livets allvar kunde rymmas, bortom flamset, fnissandet och
skriken. Det jag allra mest drömde om och längtade att få som vuxen man var ett
eget bibliotek. När jag idag sitter i det, förverkligat, men under ständig
utveckling och förändring, i takt med att nya böcker kommer dit och andra
lämnar det, vet jag att det är den viktigaste platsen i mitt liv, den mest
sensuella, varma och omslutande platsen av alla som finns fysiskt närvarande.
