Sverigedemokraterna och dagens siffror

Ömsas det bara skinn idag? Foto: Astrid Nydahl

Ja, jag förstår att det är många som kommer hit idag för att få en kommentar om SD:s position som Sveriges största politiska parti i en mätning och näst största i en annan. Men jag har inte mycket att säga. Det lilla kan sammanfattas så här, som ett sätt att ändå ange en ståndpunkt:

1/ Med tanke på situationen i Sverige är det lätt att förstå att allt fler människor säger "jag kommer att rösta på SD nästa gång". Människor är arga. Ja, människor är förbannade över det de ser omkring sig. Allt annat vore märkligt. Varje rörelse som formulerar något som verkar stå i förbindelse med en folklig vrede vinner förr eller senare gehör för sin politik. Såväl historiskt som samtida är det inte undantag, det är regel. Vad som sker på längre sikt är en helt annan sak och detta är inte rätta platsen att resonera om det. Människor kan såväl frukta framtiden som hoppas på den.

2/ Eftersom jag själv inte röstar i valen till parlamentariska församlingar gör de olika partiernas storlek inget intryck på mig. Ingenting skulle förändras med andra maktkonstellationer i landets högsta politiska organ. Är det inte beröringsskräck så är det omtanken om de egna köttgrytorna som styr. Det finns alltid nya vägar för en DÖ att träffas. Någon verklig förändring inom ramen för de politiska partierna är inte möjlig. Simone Weil: ”Nästan överallt – och till och med när det rör sig om rent tekniska problem – har tänkandet ersatts av partitagandet, ställningstagandet för eller emot. Denna pest har sitt ursprung i de politiska miljöerna och har spridit sig över hela landet och till nästan alla former av tänkande. Det är ovisst om man kan få bukt med denna pest som dödar oss om man inte börjar med att avskaffa de politiska partierna.” (Om de politiska partiernas allmänna avskaffande).

3/ DÖ har skrotat det sista av trovärdigt handlande i Riksdagen. Ännu mindre skäl bry sig. Den som ställer sig i kön till valbåset har egentligen till omvärlden sagt att han eller hon tror på troll och tomtar. Zygbunt Bauman berättar om en form av revolt när han diskuterar en roman av José Saramago, Klarsynen: "Väljarna vägrar gå till valutorna, och alltså att delta i demokratispelet, den rådande bindande ordningsmodellen." (På konsumtionsindustrins soptipp). Jag är helt överens med Bauman om att parlamentarismen, byggd på de politiska partierna, är ett demokratispel. Makten behöver detta spel för att det ska råda lugn i ett samhälle. Problemet är att lugnet upplöses alldeles av sig självt när det som byggde på lugn försvunnit.

4/ Europa står inför gigantiska problem knutna till massiva vågor av människor från syd och öst. Vi ser det i medierna varje dag. Jag behöver varken nämna platser eller ge länkar. Ändå råder jag er att titta på Sydsvenskan och skaffa kunskap om hur mottagandet ser ut när det havererat inför en omöjlig våg och börda. Malmö är bara en av Sveriges städer. Det som sker där har nu sin motsvarighet ner på minsta samhällsnivå.

5/ Vår tid kommer att bli en tid av våld och stark polarisering. Också vår tid i Sverige. Inga opinionsundersökningar kan ändra på fakta. Bara drömmare talar om "lösningar" och "förändring". Münchhausen lyfte sig själv i håret. Livet har lärt mig att man aldrig kan stoppa in ett ägg i hönan när hon väl värpt det.

Ytterligare kommentar och synpunkter överlämnar jag med varm hand till skribenter som tror sig sitta på sanningar, lösningar och vägar framåt.